soulstitch

Jag är i sorg. Men jag fattar det inte riktigt, så jag är i någon sorts förnekelse också. Allt är så tungt. Livet, varför är det så orättvist? Jag kämpar, jag sliter, jag försöker förtvivlat vara bra nog. Eller vara lite bättre än jag är. Det går alltid att vara mer, bättre, snällare, ambitiösare, och så vidare, och då vill jag vara det. Jag är aldrig nog. Min ätstörning är mycket värre. Det bestämmer över mig. Den ger mig ångest för att jag har ätit. Sen får jag ångest för att jag får ångest för mat när jag borde bry mig om så mycket viktigare saker. Jag får ångest även om jag har gått ner i vikt. För jag tror att en dag med inte lika lite mat kommer få mig att gå upp allt igen. Tjockrädsla. Förvirring. Så rädd för att bli för sjuk men samtidigt kan jag inte stoppa det. Inte just nu. Jag vill inte göra folk ledsna. Jag kämpar så. Men jag är så fruktansvärt trött. Vill byta jobb. Stressen är inte bra för mig. Hoppas jag kan få något annat till nästa år. Har ätit två bitar smörgåstårta och två bitar tårta idag och jag vet inte var jag ska ta vägen riktigt. Kan ju inte vara mer än 1200 kalorier totalt. Kanske vågar äta något mer ikväll.