soulstitch

Är ingen bra vecka, stressar och stressar och blir bara förlamad av det. Skjuter upp och förbannar mig själv för det men fortsätter skjuta upp och förneka.

 

Eller vaddå, det är väl så jag gör jämt? Kan inte leva ett harmoniskt liv. Harmoni, vad är det? Kan jag kaosa till det så gör jag det. Jävla hjärna jag har som förstör för mig.

 

Tror ofta att jag är sjuk i huvudet på riktigt. Inte sjuk i huvudet att jag är psykiskt störd, utan värre än så, bara knäpp. Hur gör man för att inte hata sig själv hela tiden? Hur gör man för att tänka "normala" tankar. Att sluta sträva efter att gå ner i vikt betyder att ge upp för mig, det har det alltid gjort. Vad skulle jag göra om jag inte bryr mig om det? Allt låter så klyschigt men det är faktiskt precis så jag känner det.

 

Försökte föreställa mig ett liv utan matångest, med "bra" mathållning, frukost, lunch middag varje dag. Hur upprätthåller man det? Så mycket mat, så många måltider! Jag blir helt snurrig av att tänka på det. Det är lättare att fortsätta kämpa så som jag gör, faktiskt. Jag är inte stark eller ihärdig eller destruktiv, jag har bara inte mod att göra på något annat sätt.

 

Stress som sagt. Var nära att bli apatisk igår, men tvingade mig att svara L när han pratade med mig, tvingade mig att resa mig ur soffan och börja med middagen. Men det var svårt. Den hopplösa nattsvarta känslan satt i en halvtimma, sen kunde jag prata nästan normalt igen. Och äta middag "som jag skulle". som en duktig flicka.