soulstitch

Tänkte skriva lite om en bok jag tycker om väldigt mycket. "Det är bäst att glömma hela kroppen", en bok skriven av elva tjejer som bildade en skrivgrupp som en del i sin tillfriskningsprocess från sina ätstörningar. De skriver korta texter på olika teman om hur det är att ha en ätstörning och hur de har tänkt och tänker nu. Jag läste den första gånger för typ sex år sedan, innan jag hade någon sjukdomsinsikt, sen har jag läst den när jag själv höll på bli friskare och när jag har varit frisk fysiskt men inte psykiskt. Den är lika bra varje gång!

 

För man känner igen sig så jävla mycket i nästan allt de säger! De är jätteduktiga på att skriva så de kan verkligen sätta ord på tankarna. Det som skriva på bloggar är ju också bra för att dela tankar och känslor men eftersom det oftast blir så snabbt skrivet och inte genomarbetat är det inte så "bra" skrivet. Missförstå inte det, jag tycker verkligen om att läsa allas bloggar, och jag menar verkligen inte att jag själv skriver bättre, utan att en bok som har gått till ett förlag kan för mig vara så gripande att läsa. De har suttit tillsammans och läst sina texter och gett varandra kritik och peppat varandras skrivande. De har använt de där jobbiga erfarenheterna för att göra något bra som de mår bra av.

 

Sen skulle jag ljuga om jag inte sa att boken är rätt triggande för mig också. Flera av dem nämner matmängder, vikt, hur mycket de motionerar osv så jag får mycket känslan av att jag är där dom är just då.

 

Men ändå, känslan av igenkänning är det bästa med den. Eftersom de är så många så har de olika erfarenheter så det finns alltid något som stämmer in på en själv. Och så kan jag förstå varför jag är som jag är, och mycket tankar jag har haft förstår jag att "det är inte bara jag som tänker så!". Den kom ut för kanske 15 år sen, så många saker är ju annorlunda nu men förvånansvärt mycket är precis detsamma!

 

Jag ahr ingen aning om hur svår den är att få tag på, jag har hittat den på bibliotek några gånger.