Dance till the sun goes up.

Haft en underbar helg, delvis åtminstonde. Var på släktgalaj i lördags, och åt tills jag spydde. Typ. Drack rätt mycket alkohol och åt (för) mycket så jag mådde så himla illa, så jag stack fingrarna i halsen för att få upp något så illamåendet skulle lindras. Och jag kan ju inte det där med att spy på beställning, men lyckades väl få upp nåt litet. Kanske var alkoholens förtjänst också. Gick och la mig tidigare än många andra efter att ha dansat i flera timmar, och då var jag trött så jag höll på att somna redan klockan tolv.
 
Mest jobbigt var det att jag träffade så många släktingar, av vilka alla säkert såg att jag har tappat lite i vikt, och då får jag för mig att de alla "pratar skit" om mig så fort jag inte är där. Fast det är väl inte skit, det är väl bara prat om mig, men jag blir alltid så frustrerad att de inte tar det ansikte mot ansikte med mig! Om de ens säger något. Kanske bara jag som nojjar.
 
Efter helgens bravader nådde vikten upp till 51,7, men nu har den dippat ner till 50 igen. Snacka om att vattenvikten ändrar sig, det går aldrig att lita på och det har jag lärt mig. Så räknar jag med 50 som vikt så ska jag se till att inte äta FÖR lite, har några veckor kvar på jobbet som jag måste orka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0