soulstitch

Men fyfan vad jag har låtit mig förfalla!

 

Inte under de här senaste månaderna, utan de senaste fem åren! Visst, jag har gjort en del saker jag är väldigt stolt över, men att tappa så mycket av drivkraften och styrkan att kämpa för en viktminskning, det är inte okej! Jag har haft två "okej" dagar, i mina mått mätt. Så läser jag mina gamla dagboksinlägg (yes jag har en vanlig dagbok också, men skrev i den senast 2009..kanske börjar igen..), och i alla fall såvar jag mycket mer målinriktad i mitt mattänk då. I och för sig brottades jag mot viljan att borta gå ner ordentligt igen, men å andra sidan så nämnde jag redan då att en möjlighet är att gå ner till BMI runt 17 och stanna där, och vara ganska nöjd med det. Så istället har jag legat runt 19.5 de senaste tre ären och tjockat mig istället, och VILJAT gå ner men inte lyckats. Fy fan alltså.

 

Jag har sagt det förut men jag säger det igen, jag skulle så gärna vilja bo ensam så jag kunde styra mina matvanor själv, gud vad hårligt att få välja om middagen skulle bestå av antingen kolhydrater eller protein, och inget fett, istället för alla tre.

 

Jag har haft ett par riktigt omtumlande veckor (månader?) de senaste, först nu jag kan få lite ordning på allt igen. Eller, hah, ordning? Det har jag ju aldrig haft. På sin höjd kontrollerat kaos.