Kläder spelar roll

Andra dagen i rad som jag har byxor på mig. Har tidigare kommit på mig själv med att nästan aldrig använda jeans utan kjol eller klänning istället. Inte för att jag känner mig tjock i byxor utan för att jag trivs bättre med kjol. Men igår när jag klätt på mig fick jag nästan panik för hur jag såg ut! Allra helst som jag tog en tröja som bara nådde till byxlinningen och inte nedanför, och magen känns som att det väller ut över linningen. Usch! Så jag kom underfund med att det är nog mer än vad jag tycker är fint som ligger bakom mina klädval.
 
Dock så behöll jag byxorna på, för känslan av att vara tjock fick mig mer motiverad att komma ihåg att jag ska gå ner i vikt, och att det bara betyder att jag måste äta mindre. Hoppas att det funkar idag också.
 
Jag var ganska ledsen och ångestfylld vid förra inlägget, blir ju nästan alltid sån sent på kvällen, usch usch. Men å andra sidan behöver jag få ur mig de hemska tankarna också och inte stänga in allt.
 
Imorse stod vikten på 56 kg, men jag har bestämt att köpa nytt batteri till min digitala våg för att se om den funkar fortfarande. Den råkade ut för ett olycka, översvämning i badrummet, när jag bara hade haft den ett par veckor men man kan ju hoppas att det bara var batteriet som tog skada. Om den inte funkar får jag nog köpa en ny digital för jag orkar inte med min opålitliga manuella längre.
 
Åt en mindre frukost än jag brukar idag vid 11, och sedan dess har jag bara ätit läkerol. Tror det blir soppa till middagen, på begäran av L, haha!

Kommentarer
Postat av: TicTacToe

Vad intressant att du också sällan bär byxor. Jag bar inte byxor på typ 5 år bara för att jag har sådant komplex över mina ben.

Känner igen mig i den där längtan att vara underviktig. Var inte heller underviktig så länge utan i lite mer än ett halvår jag med. Men så får man försöka påminna sig om hur man mådde då och vilka sociala saker som man inte gjorde och försöka att inse att det inte är värt det.

Har du fått professionell hjälp?

Svar: Jag har fått hjälp, varit inlagd på slutenvård för anorexia och även gått dagvård och öppenvård, hade professionell kontakt i sammanlagt två år, men det upphörde för över tre år sedan.
Jag vet att jag mådde fruktansvärt dålig när jag var som sämst så mitt mål nu är att gå ner i vikt men inte till farligt underviktig. Jag vet att det är ett dumt mål att ha men jag har inte fått uppleva tillräckligt mycket negativa delar av ätstörningen för att låta bli.
Soulstitch

2013-02-15 @ 18:25:35
URL: http://tictactoe.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0