Crying at night, I want to be apart

Har, som vanligt, varit alldeles uppstressad det senaste. Tänkt igenom tusen strategier för att tappa vikt, får se om jag lyckas med något. Äta små portioner är svårt, jag funkar bättre med att inte äta alls, ha! Idag har jag druckit två koppar kaffe än så länge, men jag slår vad om att det kommer förstöras fram på kvällskvisten.

Vissa undrar hur man står sig i flera timmar på att inte äta någonting. Hur lätt som helst tycker jag! På morgonen dricker jag kaffe, sen, förutsatt att jag åker hemifrån och gör något speciellt så kan hela dagen gå utan mat. Det är bara att inte komma i närheten av mat så lockar den inte. Tyvärr blir jag ofta sugen när jag kommer hem, då springer jag till kylskåpet och småäter på något. Helst en morot eller så men ibland blir det en ostbit, en riskaka eller något värre. Och som sagt, så har jag min älskade sambo som alltid ska äta middag...

Jag får ibland känslan att NU, nu börjar det, nu ska jag lyckas att få till en viktminskning som håller i sig, och någon gång ska jag ju lyckas. Fan jag har ju lyckats tidigare! Jag kan!

Var ute och sprang för en vecka sedan. Andra gången iår. Blev 40 minuter den här gången, så det blev längre, och inte heller denna gången fick jag ångest och uppgivenhetskänslor under springturen. Det kändes faktiskt bra, vilket gör mig hoppfull! Jag kommer säkerligen inte börja springa flera gånger i veckan, men kan jag lyckas komma ut såhär cirka en gång i veckan så måste jag ju få en lite bättre kondition än jag har nu, och kondition ger bättre ämnesomsättning, mindre sötsug och allt sånt där bra.

Förresten, JAG VILL HA EFEDRIN!! Fattar inte att det ska vara så svårt att hitta på svenska sidor, jag kan få tag på mycket starkare droger än så, men jag vill ha efedrin. Känns inte speciellt säkert att köpa från utlandet, och alla varnar för att man kan köpa verkningslös skit om man inte vet vad man vill ha. Så, ska någon som läser detta köpa och typ inte vill ha alla så kan jag lätt köpa hälften eller nåt. Ehe, som att någon läser min blogg öht -_-'

Har suttit i skolan och hos min psykolog idag, och börjat grina som vanligt. Jag hatar att jag har så lätt till tårar, men jag antar att det är bättre än tvärt om. Det betyder ju att jag kan känna saker.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0