soulstitch

Jag har varit påväg att göra bort mig, men jag ska stoppa nu innan det är försent!

 

har pga jobbet fått tillfälle att äta mer än vanligt, och gjort det ett par gånger. Kom på mig själv igår med handen i kakburken kan man säga. Hade precis tryckt i mig en slice pizza och en kycklingklubba när det slog mig vad jag höll på med. Klart som fan att jag inte går ner i vikt när jag håller på sådär! Räknade efter och jag har ändå landat på 1200-1500 kcal per dag. Vilket betyder att jag ligger kvar på mellan 50,4 och 50,7 (de senaste fem dagarna har vikten hålt sig inom det), men jag kommer ju inte neråt.

 

Så idag är det ändring, och jag har hållt det hyfsat. Ligger just nu på 400 kcal, har en middag hemma att fixa också men hoppas komma under 1000. Det är mitt mål. Eftersom jobbet är såpass fysiskt så gör det inget, stå upp hela dagarna, lyfta och putta och promenera flera tusen steg, det behöver jag lite ork till.

 

Nu ska jag hem iaf, imorgon har jag sovmorgon så jag hoppas få sova ut!

Snabbt inlägg då jag verkligen inte har tid egentligen.

 

Jobbar som attan, har inte mycket tid över för annat. Men det är bra, då gör jag inte av med pengar och tjänar pengar samtidigt så jag kommer få ASMYCKET pengar när lönen kommer. Okej, inte så mycket men mycket för att vara för mig. Kommunaljobb liksom. Dessutom kanske L kan få en inkomst snart så att jag inte behöver försörja oss båda i all framtid. Han är skyldig mig en bit över 20000 nu... Men han ska betala tillbaka, det vet han, jag vet bara inte hur lång tid det kommer att ta.

 

Sov över hos en kompis inatt. Första gången jag var hemma hos henne. Lyckan när jag ser att hon har en våg i badrummet. Besvikelsen när det visade för låg batterinivå för att kunna väga. Fuck. Jaja, det går det med och jag vet att jag klarar mig från att väga mig i ett par dagar. Iaf när jag inte har någon våg tillgänglig. Så jag får se imorgon vad domen blir efter att ha käkat kebab och två mazariner igår. Bland annat. >_<

Tänk vad van jag måste vara med att må dåligt att jag knappt reflekterar över det. Var på happening i lördags, heldag tillsammans med både kända och okända personer. Så jag trodde att jag skulle bli lite mentalt utmattad men det var ingen fara. Mådde bra hela dagen, fast jag åt en fruktansvärd massa mat, och på kvällen drog vi till en klubb och dansade.

 

Först när jag skulle därifrån, och gick vilse, och när jag väl hittade märkte att sista tåget hem hade gått, och en kille ville att jag skulle hänga med honom hem och röka majja, vilket jag som tur var tackade nej till även om det lät mer än lockande (fast ja, jag förstår ju riskerna för våldtäkt mm), som jag började må dåligt. Hatade mig själv och gick och talade om för mig själv vilken dålig och idiotisk människa jag är. Det självhatet jag kände då var större än jag kan förstå. Jag gick och satte mig på McDonalds där ett par killar oroade sig för mig och ville att jag skulle följa med dem hem (alltså WTF?) men jag tackade nej en gång till. Sen fick jag en galen kille efter mig som skulle prata med mig, fast jag försökte läsa för att inte somna. Gick inte bra.

 

Tidigt på morgonen tog jag första tåget hem och kunde gå och lägga mig klockan 8 typ. Inte en jättesmart sak att göra efter att ha sovit för lite hela veckan pga att jag börjar jobbet så tidigt. Jag som vill sova minst sju, gärna åtta timmar per natt har välsnittat på fem per natt i en vecka nu. Känner mig inte så förfärlig men undrar när kroppen inte pallar mer. Mår väl lite bättre idag även om jag önskar att helgen hade varit bättre. Men jag menar, jag har varit med om så många utgångar som har slutat i riktig katastrof så jag ska väl vara glad egentligen.

Tillbaka efter midsommarfirande.

 

Trodde det skulle vara en pina imorse att kolla vad vågen sa (fan att jag är beroende av den!) och så visade den 50,5! I princip stått still. Och jag har ätit! I fredags både frukost, mackor när vi anlände, stor midsommarmiddag och  glass och jordgubbar på kvällen. Lördags frukost, lunch, middag och glass till kvällen igen. Igår stor frukost för att jag skulle ut och resa, en glass innan jag tog tåget sista biten och en liten middag när jag kom hem. Å andra sidan inte så mycket alkohol, bara tre glas vin + fördrink på midsommarafton och två öl kvällen innan.

 

Men fortfarande chockad!

 

Har första dagen på sommarjobbet idag. Går bra hittills, även om de hade glömt att skriva att jag skulle börja idag så alla såg helt frågande ut när jag klev in klockan 7 imorse. Men det löste sig. Nu ska jag jobba några timmar till och seeeent komma hem till L. Saknar honom, han följde inte med på midsommar för han ville inte sova borta, så jag har bara hunnit träffa honom en kortis igår kväll.

 

Har klarat av måltiderna vi serverar på jobbet bra än så länge. De är en del ångest runt dem, av anledningar som är svåra att förklara, och ganska konstigt. Får se om jag orkar skriva om det någon annan gång, om jag kan sätta ord på det. Nu måste jag peppa upp mig att resten av arbetsdagen ska gå bra innan rasten är slut!

Efter en helg som innehöll extra mycket mat, och flera glas vin så var jag inte hoppfull imorse. Vad visar vågen? 51.1! Fatta vad förvånad jag blev, och lite rädd nästan. Att det går så bra nu, att det kanske går FÖR bra. Att folk kanske börjar undra. Jag får inte oroa dem, jag vill att det ska gå sakta med säkert så att det knappt hinner märkas att jag går ner i vikt.

 

Vilket är svårt eftersom jag nu i helgen träffade delar av min famlij som jag inte träffar så ofta. Så jag fick kommentarer om att jag såg smalare ut. Jag vet inte om det var negativ/orolig kommentar eller bara frågande. Ops! tänkte jag i alla fall. Hur kan de se, jag ser ju ingenting själv?

 

Anyway. Jag har haft en trevlig helg, fullt upp verkligen hela helgen. En del promenerande, och en hel del umgänge, så jag har inte hunnit plugga något som jag kanske hade behövt. Får sätta mig med det ikväll. Känner mig inte speciellt trött eller okoncentrerad, allt i skolan suger jag åt mig som en tvättsvamp. Det är en tröst, jag vill inte att inlärningen ska bli lidande, studierna betyder så mycket för mig och jag vill verkligen LÄRA MIG. Inte nödvändigtvis få bästa betygen, utan verkligen ta åt mig av kunskapen och bli lärd.

 

Oroar mig för pengar. Boendet kommer bli dyrare framöver, cirka 1000 spänn i månaden. Jag vet att det kommer gå, men jag hade velat ha en större buffert än vad jag har, och veta att jag kommer kunna hålla mig från att spendera. Jag är lite rädd att det kommer gå åt pengar utan att jag vet hur egentligen, och att jag inte kommer märka det förrän i slutet av nästa månad.

 

Ska läggta mindre pengar på mat har jag tänkt. Det är ju bara onödigt, och då sparar jag pengar på samma gång. Vill försöka äta mindre kött och mer typ bönor. Billigt och nyttigt, ska bara övertala L om det, han är lite svårflörtad.

Jag borde vara glad idag. Jag är glad, till viss del. Vågen visade under 52, 51.8 närmare bestämt, imorse. Det har den viserligen visat tidigare iår, men då efter kvällar då jag har festat och varit uttorkad. Nu var det en helt vanlig dag så en mer riktig vikt. Jag känner mig inte smal, inte alls, och jag känner mig inte tjock. Jag tänker på att jag faktiskt har legat på sjukhus vid den här vikten, även om det var i slutet av behandlingen, och att jag enligt vissa kriterier ska ha näringsdrycker nu. Så smal känner jag mig ju inte precis. Galet. Det är vad det är.

 

Nu tar jag helg, det har varit en rätt hektisk vecka så jag är trött. Funderade på att hitta på något ikväll men jag kommer ha lite att göra i helgen så jag spar mig till det. Snart är det "sommarlov" dvs heltidsjobb för mig. Ser jag iiiiinte fram emot, men jag har fått en lite mer positiv syn på det. Jag har bestämt mig för att sommarjobbet ska vara roligt, att jag ska trivas med att gå dit. Och bara av att bestämma det så känns det mycket bättre. Hjärnan är ju lättlurad, som tur är, så jag tänkte gå emot mina automatiska tankar om att allt kommer bli katastrof så får vi se om det funkar. Ha, flumm det låter!

 

Suck, blev en rätt stor lunch idag för det blev så mycket mat över efter middagen igår, så då vill jag göra en mindre middag idag. Vad ska det bli? L tycker bara om fet, äcklig mat så han kan inte bestämma. Får se vad det blir. Han ska ut ikväll så jag kommer få några timmar för mig själv så jag kan läsa vilka bloggar jag vill i lugn och ro, skönt med egentid ibland, eh ja, och gotta ner sig i elände, eller nåt. Hoppas inte kvällsångesten hinner komma innan han är hemma.

Första dagen på länge jag känt mig nästan frisk! Konstigt nog, för idag har jag hållt igång nästan konstant, och massa nya intryck och utmaningar. Hoppas att det håller i sig, för imorgon blir det samma sak! Och glad, eller något. Inte deprimerad åtminstonde, och varje timme jag inte bara vill gråta känns som en underbar timme.

 

Har förutom att hålla igång varit hyyyyfsat duktig med maten. Åt mellanmål/frukost innan lunchen, så därför blev den i sin tur mindre. Mellanmålet på eftermiddagen var nästan obefintligt men tyvärr var det en väldigt stor middag. jag räknar på 200 + 400 + 50 + 600. Totalt 1250, usch vad mycket! Vet att jag kommer röra på mig mer, och vet samtidigt att jag kommer äta lite mer. Imorgon får i alla fall jag göra middagen, på gott och ont. Skönt att få ha kontrollen i köken, samtidigt jobbigt att behöva ta det ansvaret istället för att få maten serverad. Jaja, det är väl det man får räkna med.

 

Imorgon ska jag väga mig på digitala igen, hoppas på ett bra besked. Rädd att den inte kommer vara lika snäll som senast, även om den BORDE det med tanke på att jag bara slarvat en dag på två veckor.

 

Hittade en länk till en sida som skulle räkna ut ens totala kaloribehov per dag, anpassat efter ålder, längd, vikt, aktivitetsgrad och aktiviteter. Enligt den skulle jag göra av med 2300 per dag, på min längd och vikt, stillasittande och bara en halvtimmes promenad per dag. Ni får kolla själva, hoppas länken funkar: http://www.muscles.se/bmr/bmr-kalkylator.htm

 

Jag kan verkligen inte tro på det! Min verklighet de senaste åren vittnar om att det inte är så! Förstår ingenting, överdrev tom med lägre vikt och lägre längd, och ingen aktivitet alls och det skulle ändå bli 2000 kcal. Ha! Jag behöver ju bara äta 1000 kcal för att stanna på min vikt eller tom gå upp. Så...antagligen är jag konstig eller så räknar sidan fel åt helvete? Ja vem vet...

Sitter hemma och känner mig ensam. Men inte lika ensam som igår. Då åkte L iväg med en kompis, jag trodde att han skulle vara tillbaka eller höra av sig en timma efter det men inte ett ljud från honom på fyra timmar. Så där satt jag och kände mig tragisk. Sen kom han hem och det visade sig att han hade följt med kompisen hem och fikat, och inte tänkt på mig. Jag som är så isolerad som det är, behöver inte bli mer ensam än jag redan är!

 

Har varit sjuk i två veckor nu, febrig/snorig/hostig om vartannat, har inte kunnat ta det så lugnt som jag skulle gjort för att bli frisk direkt men nu har jag försökt att ta det lugnt så förstår inte varför jag inte kan bli frisk! Så är bara sjuk och tråkig och ensam.

 

Behöver verkligen få kontakt med en psykolog snart! De senaste tio dagarna har jag haft ångest större delen av. Vet inte vad jag ska kalla det, men känns nästan som att jag är deprimerad på riktigt. Vill göra saker men orkar inte ta mig för. Kunde följa med till en kompis till L idag men då skulle vi promenerat tre kilometer och jag kan inte det om jag ska bli frisk nån gång.

 

I alla fall, måste ha psykologkontakt! Har flera gånger funderat på att "ge upp" och åka ner till psykakuten. För att bara fåvila några dagar. Har aldrig lagt in mig så men det känns fan inte helt främmande just nu. Pratade med min morsa och hon frågade om jag inte har någon att prata med till jag får en riktig kontakt. Men det har jag inte. Kan bara ringa och klaga för henne ibland. Sa att jag tänker att det är bara att stå ut i ett par månader eller så. Vill orka. Vill klara skolan och känna mig duktig.

 

Igår var jag så trött så jag gick och la mig vid 8. Sov till tolv idag. Därför "missade" jag middagen igår och åt bara frukost och mellanmål. Blev nog 550 kcal typ. Har legat på en hyfsat jämn nivå på mellan 800 och 1000 de senaste veckorna. Känns helt okej att göra det. Hade varit ännu bättre om det alltid låg på 600 men det klarar jag inte i dagsläget och det är bättre än att överäta upp till 2000 nån gång ibland och förstöra för kroppen. Eller vänta, jag slarvade ju i fredags kom jag på. Åt som vanligt, men ville dricka lite vin på kvällen och äta onyttigt, som blev popcorn och salta pinnar. Så den dagen blev det kanske 1800 kcal. Så man kan ju säga att jag kompenserade det igår.

Har fått liv i min digitala våg igen! Den dog efter en översvämningsolycka i badrummet, och länge trodde jag att det var hela vågen som blev trasig. Men nu tog jag äntligen tag i att köpa nytt batteri och testa, och det var bara det som behövdes! Dock fortsätter jag att väga mig på min analoga, för den är jag så van med, plus att det känns bra att inte snöa in sig på decimaler.

 

I alla fall så visade vågen, den digitala, idag 53,2 kg. Så jag har gått ner! Sakta men säkert...

 

Tyvärr är det det enda positiva för mig just nu för jag mår verkligen skit! Deppig varje dag, gråter varje kväll, känns som att jag och L inte kan kommunicera med varandra och att jag oroar mig för honom mycket mer än vad jag borde/vad han vill. Jag förstår inte vad han tycker och tänker om vårt förhållande och eftersom vi inte kan prata om det så förutsätter jag bara det värsta.

 

Shoppar bort lite pengar på internet för att trösta mig. Inte så det är farligt mycket, jag är rätt sparsam av mig, får studiebidrag som jag försörjer både mig och L på, så då måste jag vara sparsam. Tänker ibland var härligt det skulle vara att vara ihop med en kille som har ett fast jobb med en inkomst på 25000 så mina 9000 inte ska behöva betala både hyra, el, mat och allt annat till två pers. Men känns som att jag skulle bli alldeles bortskämd då. Jag är van att inte begära för mycket utan vara glad för det jag kan få.

 

Uh, jag förstår inte varför jag har så svårt att sätta mig och skriva, men när jag väl sätter mig så blir det massa text, jag har inte precis skrivkramp, bara svårt att få tummen ur så att säga.

 

Nu ska jag hem och bara VILA resten av dagen, eller i alla fall hålla mig inomhus. Har varit förkyld i över en vecka och trott att jag blivit frisk men det släpper inte, och jag vill bli helt frisk så jag kan powerwalka ordentligt utan att kvävas eller få hostattacker. Frustrerande men det är så det är.

Usch, har inte tid att skriva.

 

Gör det ändå.

 

Men det blir lite kort, hatar att jag inte har tid, även om jag inte är så stresad som jag var för bara en vecka sedan så har jag länga skoldagar, och vill egentligen inte komma hem senare än nödvändigt. Som tur är blir det ljusare ute, jag upplever det inte lika jobbigt att komma hem sent om det inte har hunnit bli mörkt i alla fall. Läser på bussen hem, bra tidsfördriv. Läser just nu "Då fanns ingen nåd" och "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" parallellt. Ehe, smyger med dem så att inte andra på bussen ska se vad jag läser. Får för mig att alla ska fatta vad det är för bok bara de ser vad den heter och sen tänka: "Va fan varför läser hon den för?!?!" Paranoid som jag är. Nojar för allt. Men det är inte sås tor risk, ofta ganska få som åker med bussen så för det mesta får jag ett två-säte för mig själv, och kan bre ut hela mig och min packning, haha!

 

Imorgon är det fredag, fan vad fort tiden går. Jag ska åka hem till min kära hemstad på västkusten och förhoppningsvis träffa kompisar. Ska även festa till lite på lördag, och jag funderar på om jag ska strunta i storsupandet. Känns så bra att hålla nere på alkoholen, och låtsas att man lever ett hälsosamt liv. Ha!

 

Jaja, fika i skolan idag...en som fyllde år så det skulle man fira förstås. Som tur vad kladdkaka som jag inte käkar så jag kom undan med bär och grädde. Inte så bra det heller men bättre än kakan, kladdkaka är typ det värsta kaloribomberna som finns, fan.

Nu kanske jag kan bli lite mer av en människa igen? Har en stoooooooooor sten som har släppt från mina axlar, en sak som i princip dagligen gett mig ångest i fyra månader kan jag släppa nu. Det känns ju bara lite skönt kan jag meddela.

 

Var iväg till vårdcentralen i min nya stad och fick pratat med en läkare. Drog allt, om ätstörningarna, självskadorna, tvångssyndromet, stressen, depressioner, ångestattacker, katastroftankar och prestationskrav så hon ska skicka en remiss till en psykolog så jag kanske kan få lite mer hjälp äntligen! Jag hade samtalskontakt tidigare med, men det var inte till någon nytta, jag fick bara sitta och tjöta i en timme i veckan, ungefär som om jag hade pratat med en kompis.

 

Vet att det kommer vara väntetid, men jag har väntata så länge redan så lite till kommer jag orka med. Hon sa i och för sig att hon i remissen skulle säga att jag skulle prioriterar upp. Ojoj, lät det så allvarligt? Jag som bara pratade om mina vardagliga tankar.

 

Ett par dagar har jag sett 54 kg på vågen nu! Hoppas det håller sig och fortsätter åt rätt håll!

 

 

Söndagen var en riktig slappardag. Mer än vanligt, satt nästan bara i soffan och tittade på tv och surfade på laptopen.

 

Så har jag blivit paranoid igen, nu vågar jag inte skriva hemma eller ens logga in här. Var ska detta sluta? Är det ingen annan som är lika paranoid att någon i familjen ska hitta bloggen? Vad ska man göra?

Jag sitter i skolans datasal nu, där får man vara i fred, förutom när den är uppbokad av några andra, men vi har så korta raster mellan lektionerna att man nästan aldrig hinner springa hit.

 

Satt och pluggade igår också, när jag tänker efter. Gud, universitetsstudier, vad jag hatar det! Aldrig mer, detta är det sista ever! Den pressen att alltid prestera, måste klara nästa tenta annars får jag inget csn osv osv, kan dö för mindre!

 

Igår höll jag mig på en hyfsad nivå matmässigt. Åt iofs pizza till middag, men tog halva då och andra halvan till lunch idag (ingen frukost då såklart). Så igår blev det nog 1200 kcal totalt för jag åt bara frukost och inget mellanmål. Typ omöjligt att veta vad en pizza innehåller, kan vara allt från 1200 kalorier upp till 2500 kalorier, tur att jag tog en utan massa kebab eler sås eller annat fett, så jag räknar med 1400. Då åt jag 800 igår och 600 idag. Men som sagt, enda jag rörde på mig var i princip att gå till pizzerian och hem igen. Fy. och inte känns det bättre ens att jag var ute och promenerade i tre timmar i lördags och höll på frysa ihjäl. (Fast rätt skönt var det ändå.)

 

Nu måste jag hem, ska plugga ikväll också. Och söka sommarjobb om jag hinner/orkar.

Det är svårt att bryta invanda mönster, för mig är det här med att gå och lägga sig i tid riktigt svårt. Sen jag var 15 typ såhar jag sovit för lite, med undantag för kortare perioder. fast det har mest varit när jag varit inlagd och då bestämmer ju personalen när man ska sova.

I och med att skolan börjat måste jag gå upp mycket tidigare än jag brukar, och det varje dag i veckan, så istället för att få sova 8 timmar som jag vill har jag sovit mellan 6 och 7 timmar. Det börjar tära på mig, känner redan at jag är..mer okoncentrerad på nåt sätt.

 

Har någon sorts chockterapi med mig själv för jag har haft på mig byxor flera gånger de senaste veckorna, för att vänja mig och som avskräckande. Inte ska jag få för mig att jag är smal inte! Magen väller ut över byxlinningen. Att äta då känns inte så lockande. Egentligen är inte magen det värsta på mig, förutom när den är uppsvälld efter maten så ser den rätt okej ut. Mitt största komplex är låren och höfterna. Jag har riktiga "kvinnohöfter" som är helt oproportionerliga till överkroppen. Har haft komplex för dem sen jag kom i puberteten och fick fettansamlingar, bristningar och äckelben! Usch, vill inte skrämma bort någon men jag hatar verkligen mina ben!

 

Pendlar mellan att känna mig duktig att jag promenerar såpass mycket jag har gjort de senaste dagarna, att jag inte har fallit till föga för en massa mat, till att ha massa ångest för att jag äter för mycket, hela tiden, att jag inte har koll osv. Helt sjukt ju för jag HAR INTE ätit för mycket. Jag har nästan till punkt och pricka följt det jag skrev förra gången. Fyra dagar har jag kommit under 900 kcal och två dagar kanske 1500 kcal, båda gånger för att L ville att vi skulle avsluta dagen med fika, kakor/tårta och då gjorde jag det för hans skull.

 

Har laddat upp med en massa lunchlådor till skolan, soppa på runt 200 kalorier styck. Bryr mig inte om ifall de smakar bra eller inte, bara jag för en varm soppa med lite kalorier är jag glad!

Vilken ångest jag hade, gud det var fan ingen rolig kväll i tisdags!

 

Vaknade i onsdags som jag skulle, L vaknade oxkså, och vet ni vad? Han mindes ingenting. Sömnpillrena hade gjort en stor blackout i skallen på honom, han visste inte vad han hade gjort, vad han hade sagt eller varför. Han sa att han hade haft världens ångest, men fan varför hantera det på det sättet? För att inte jag skulle oroa sig sa han. Som att jag inte oroar mig mer när han beter sig drogat, skär sig och sover så tungt att jag tror att han har dött?

 

Jag fick berätta vad som hade hänt och fick en ursäkt, så var det itne mer med det. Han bad ju ursäkt för något han inte kom ihåg, det blir ju knäppt.

 

Men var finns jag i allt det här? Jag som måste vara stark och ta hand om när jag inte orkar ta hand om mig själv! Vem ska ta hand om mig? Varför tror alla att jag mår bra bara för att jag kommer upp på morgonen, går i skolan och kan umgås med folk? Jag går ju i bitar varje gång jag hinner andas och ta det lugnt!

 

Tisdagen blev ju inte mycket mat, jag var verkligen helt ointresserad av allt ätande. Åt lite morötter och vindruvor sent, hamnade väl på 500 kcal till slut. Gjorde det även denna gång för att jag hade sånt magknip, men inte hjälpt det, blev bara värre denna gång med. Jag ska fan sluta med det. Jag so aldrig har haft problem med magen. Har börjat använda min vetekudde flera kvälar i veckan. Min räddare, vetekudde är det bästa som uppfunnits!

 

Både onsdag och torsdag har vi haft gäster hemma, vilket betytt bjuda på mat, och skynda sig hem från skolan så jag har inte hunnit ta några promenader. Onsdag åt jag för stor lunch dessutom så det slutade på 1450 med lunch, middag, efterrätt och alkohol till maten. Torsdag åt jag mycket mindre till lunch, bland annat en väldigt god avokado (mums!) och fikan som vi bjud gästerna på ersatte middag. (Så man kan säga att jag åt tre bitar morotskaka till middag, my god!) Men det blev bättre totala, 350 + 550 = 900.

 

När jag ställde mig på vågen i morse så tror jag att den vill visa 54,5 med säkerhet nu, hoppas hoppas på det! Usch alltså, jag var ju nere på 53,5 någon månad innan jul, vad hände egentligen? Det måste varit all stress runt flytten, hela januari stressade jag, det är nu februari sen jag har landat efter flytt och kunnat planera lite igen som jag har får struktur på ätandet. Nu ska jag bara bibehålla detta!

 

Och med det sagt vet jag att det kommer bli en tuff helg. Jag är nämligen iväg på kurs idag fram till söndag eftermiddag, och jag VET att dessa kurser innebär massa mat. Lördag blir värst med både frukost, lunch och middag och ett par-tre mellanmål på det. Mycket stillasittande för att lyssna på föredrag och diskussioner. Jag kommer inte kunna konsentrera mig för jag kommer bara tänka på siffrorna, intag/uttag, summa, överskott. Blä.

 

Kommer säkert inte ha en dator förrän söndag kväll igen, får se när jag hinner skriva. Hoppas ni har en okej helg framför er!

Nu har skolan verkligen dragit igång. Och datorn hemma krånglar så lägligt också. Så jag hinner bara skriva ett jättekort inlägg på skolans dator innan jag måste springa till bussen hem.

 

Men det funkar ganska bra. Har kommit fram till att jag ska ta min frukost vid lunchen här. Skoldagar från 9-15.30 måndag till fredag, det skulle väcka alldeles för mycket misstankar om jag inte äter lunch. Dock vet jag inte hur det blir med val av mat. Jag gillar ju mina frukostar, jag vill äta frukostmat, men det kommer säkert se konstigt ut nöär de andra äter pasta och kyckling och jag äter havregrynsgröt. Hm..jag får fundera på det där. Nu måste jag gå, ses någon annan gång!