soulstitch

Haft en underbar helg, delvis åtminstonde. Var på släktgalaj i lördags, och åt tills jag spydde. Typ. Drack rätt mycket alkohol och åt (för) mycket så jag mådde så himla illa, så jag stack fingrarna i halsen för att få upp något så illamåendet skulle lindras. Och jag kan ju inte det där med att spy på beställning, men lyckades väl få upp nåt litet. Kanske var alkoholens förtjänst också. Gick och la mig tidigare än många andra efter att ha dansat i flera timmar, och då var jag trött så jag höll på att somna redan klockan tolv.

 

Mest jobbigt var det att jag träffade så många släktingar, av vilka alla säkert såg att jag har tappat lite i vikt, och då får jag för mig att de alla "pratar skit" om mig så fort jag inte är där. Fast det är väl inte skit, det är väl bara prat om mig, men jag blir alltid så frustrerad att de inte tar det ansikte mot ansikte med mig! Om de ens säger något. Kanske bara jag som nojjar.

 

Efter helgens bravader nådde vikten upp till 51,7, men nu har den dippat ner till 50 igen. Snacka om att vattenvikten ändrar sig, det går aldrig att lita på och det har jag lärt mig. Så räknar jag med 50 som vikt så ska jag se till att inte äta FÖR lite, har några veckor kvar på jobbet som jag måste orka.

Jag har varit påväg att göra bort mig, men jag ska stoppa nu innan det är försent!

 

har pga jobbet fått tillfälle att äta mer än vanligt, och gjort det ett par gånger. Kom på mig själv igår med handen i kakburken kan man säga. Hade precis tryckt i mig en slice pizza och en kycklingklubba när det slog mig vad jag höll på med. Klart som fan att jag inte går ner i vikt när jag håller på sådär! Räknade efter och jag har ändå landat på 1200-1500 kcal per dag. Vilket betyder att jag ligger kvar på mellan 50,4 och 50,7 (de senaste fem dagarna har vikten hålt sig inom det), men jag kommer ju inte neråt.

 

Så idag är det ändring, och jag har hållt det hyfsat. Ligger just nu på 400 kcal, har en middag hemma att fixa också men hoppas komma under 1000. Det är mitt mål. Eftersom jobbet är såpass fysiskt så gör det inget, stå upp hela dagarna, lyfta och putta och promenera flera tusen steg, det behöver jag lite ork till.

 

Nu ska jag hem iaf, imorgon har jag sovmorgon så jag hoppas få sova ut!

Tillbaka efter midsommarfirande.

 

Trodde det skulle vara en pina imorse att kolla vad vågen sa (fan att jag är beroende av den!) och så visade den 50,5! I princip stått still. Och jag har ätit! I fredags både frukost, mackor när vi anlände, stor midsommarmiddag och  glass och jordgubbar på kvällen. Lördags frukost, lunch, middag och glass till kvällen igen. Igår stor frukost för att jag skulle ut och resa, en glass innan jag tog tåget sista biten och en liten middag när jag kom hem. Å andra sidan inte så mycket alkohol, bara tre glas vin + fördrink på midsommarafton och två öl kvällen innan.

 

Men fortfarande chockad!

 

Har första dagen på sommarjobbet idag. Går bra hittills, även om de hade glömt att skriva att jag skulle börja idag så alla såg helt frågande ut när jag klev in klockan 7 imorse. Men det löste sig. Nu ska jag jobba några timmar till och seeeent komma hem till L. Saknar honom, han följde inte med på midsommar för han ville inte sova borta, så jag har bara hunnit träffa honom en kortis igår kväll.

 

Har klarat av måltiderna vi serverar på jobbet bra än så länge. De är en del ångest runt dem, av anledningar som är svåra att förklara, och ganska konstigt. Får se om jag orkar skriva om det någon annan gång, om jag kan sätta ord på det. Nu måste jag peppa upp mig att resten av arbetsdagen ska gå bra innan rasten är slut!

Jag börjar nästan bli lite rädd nu. Vikten går neråt, fortare än jag vill.

Jag är rädd att andra ska se, att de ska börja oroa sig, för jag ser själv att jag blir smalare.

 

Imorse visade vågen 50,2. Jag har tom försökt äta lite mer de senaste par dagarna för att stanna här och inte gå ner mer, men det verkar nästan som att jag har kommit över en tröskel så det går lättare. Eller så har jag verkligen kommit ifrån att äta normalt och fått en helt vrång uppfattning, Shit, skrämmande.

 

Tänkte att jag inte skulle gå ner mer under sommaren, har ett ganska ansträngande jobb framför mig som jag måste orka med.

 

Vet inte vad jag vill. Är väldigt förvirrad och tänker på ätstörningen och på mat hela dagarna känns det som. Och då inte vad jag ska äta, vad jag har ätit och så där, utan vad som är normalt kontra onormalt. Hur mitt liv ska se ut i framtiden, hur jag ska göra. Hur lever man med ett normalt förhållande till mat? Hur äter man då? Jag kan inte fatta alls hur jag skulle orka med att få in tillräckligt många mål under en dag. Och eftermiddagsmellanmål. Äter folk det? Eller är det en uppfinning för fritidsbarn och ätstörningspatienter?

Jag har haft jättemycket tid att skriva det senaste. Men varför har jag inte gjort det? Jag har prioriterat annat, jag har läst ikapp andra bloggar, tittat på förbjudna filmer, ägnat tid åt att möblera om och städa hemma.

 

Anledningen att jag har gjort det är att jag hade en hel vecka själv. L var bortrest och kunde inte lägga sig i någonting. Jag fick själv bestämma vad jag skulle äta, vilket ledde till att jag inte åt riktig middag en enda gång nästan. Jag har ätit typ frukostmat istället, frukt, massa grönsaker, nyttigt bröd som jag var tvungen att äta upp innan det blev dåligt, varma koppen bland annat.

 

Tror att det hade effekt, har många gånger varit ner på 51 kg och imorse visade vågen faktiskt 50,5 kg! Glad fredagöverraskning!

 

Vilket inte var mer än rätt, då jag hade en riktigt tung dag igår, men en bra matdag. Åt ingen lagad mad på hela dagen, utan en smörgås till mellanmål, två smörgåsar till lunch och två knäckemackor plus 250 g melon till middag. Utskrivet så här låter det asbra! Hamnar nog runt 500 kcal. Och då var L hemma igår, men jag kom undan middagen för jag orkade inte göra någon, och jag tjatade inte på honom att göra heller, och då blev det ingen middag! Plus att jag var så trött efter dagen som bland annat hade innehållit promenad i en timme i regn i bara kavaj, så jag var rätt frusen och kall hela eftermiddagen och kvällen.

 

Ikväll ska jag nog ta ett bad, tvätta mig ordentligt för jag känner mig ofixad och äcklig, sen en lätt middag och _kanske_ ett glad vin. Det är på den nivån jag gillar det, haha!

 

Jo, förra helgen var jag faktiskt på fest! Riktig fest, och eftersom jag var ensam så åt jag inte alls mycket på dagen innan jag gick dit, bara en frukost på kanske 350 kcal. Så jag var orolig att jag skulle flippa av alkoholen, men jag drack en flaska vin och en grogg, åt några bitar melon som bjöds och två smörgåsar för att få något i magen, och hade jättekul hela kvällen. Toppen!

Känner mig orolig, som att tiden bara går utan att jag hänger med. Oroar mig för flera saker, känner en massa otrygghet och det påverkar mig så himla mycket.

Det känns som att jag bara går och väntar på att det ska hända något, att det ska bli bra. Bra bara, vad det nu är. Det blir ju inte bra bara om jag går ner i vikt, det vet jag. Men det skulle kännas lite bättre (för stunden). Vågen håller sig på 52, plus minus några hekton. Jag tänker inte så där mycket på det exakta talet, jag vet hur mycket det kan variera och jag vet att det inte finns någon logik i det, så jag har slutat bry mig. Det viktiga är vad som händer över tid, att jag inte vill vara kvar på 52 om en månad, utan att det rör sig från 51 till 50 då.

 

Jag har ätit mycket idag, det blev lite fika på skolan. Obligatoriska fredagsfikan, nämligen. Vilket är så konstigt. Att fredagar då kan man fika lite extra på skolan eller jobbet, för det är ju fredag, men sen på kvällen så ska man fira lite extra då med (eller mycket), så middagen ska vara extra fet, och sen fredagsmys vid TVn, och sen ett par glas vin på det, för det är ju fredag. Blir ju världens frosseri, och har man hållt igen under veckan så förstörs det totalt på en dag! OM man ni ska fika extra på dagen, kan man inte göra det på tisdag eller nåt, så kan man hålla igen på middagen den dagen utan att det verkar för konstigt? Och när jag säger att det blivit mycket idag så är det typ 600 kcal so far. Men det kan säkert middagen förstöra senare!

 

Usch vilka sjuka tankar jag tänker! Förlåt att jag utsätter er för dem. Vill inte sprida min galenskap till fler.

Efter en helg som innehöll extra mycket mat, och flera glas vin så var jag inte hoppfull imorse. Vad visar vågen? 51.1! Fatta vad förvånad jag blev, och lite rädd nästan. Att det går så bra nu, att det kanske går FÖR bra. Att folk kanske börjar undra. Jag får inte oroa dem, jag vill att det ska gå sakta med säkert så att det knappt hinner märkas att jag går ner i vikt.

 

Vilket är svårt eftersom jag nu i helgen träffade delar av min famlij som jag inte träffar så ofta. Så jag fick kommentarer om att jag såg smalare ut. Jag vet inte om det var negativ/orolig kommentar eller bara frågande. Ops! tänkte jag i alla fall. Hur kan de se, jag ser ju ingenting själv?

 

Anyway. Jag har haft en trevlig helg, fullt upp verkligen hela helgen. En del promenerande, och en hel del umgänge, så jag har inte hunnit plugga något som jag kanske hade behövt. Får sätta mig med det ikväll. Känner mig inte speciellt trött eller okoncentrerad, allt i skolan suger jag åt mig som en tvättsvamp. Det är en tröst, jag vill inte att inlärningen ska bli lidande, studierna betyder så mycket för mig och jag vill verkligen LÄRA MIG. Inte nödvändigtvis få bästa betygen, utan verkligen ta åt mig av kunskapen och bli lärd.

 

Oroar mig för pengar. Boendet kommer bli dyrare framöver, cirka 1000 spänn i månaden. Jag vet att det kommer gå, men jag hade velat ha en större buffert än vad jag har, och veta att jag kommer kunna hålla mig från att spendera. Jag är lite rädd att det kommer gå åt pengar utan att jag vet hur egentligen, och att jag inte kommer märka det förrän i slutet av nästa månad.

 

Ska läggta mindre pengar på mat har jag tänkt. Det är ju bara onödigt, och då sparar jag pengar på samma gång. Vill försöka äta mindre kött och mer typ bönor. Billigt och nyttigt, ska bara övertala L om det, han är lite svårflörtad.

Jag borde vara glad idag. Jag är glad, till viss del. Vågen visade under 52, 51.8 närmare bestämt, imorse. Det har den viserligen visat tidigare iår, men då efter kvällar då jag har festat och varit uttorkad. Nu var det en helt vanlig dag så en mer riktig vikt. Jag känner mig inte smal, inte alls, och jag känner mig inte tjock. Jag tänker på att jag faktiskt har legat på sjukhus vid den här vikten, även om det var i slutet av behandlingen, och att jag enligt vissa kriterier ska ha näringsdrycker nu. Så smal känner jag mig ju inte precis. Galet. Det är vad det är.

 

Nu tar jag helg, det har varit en rätt hektisk vecka så jag är trött. Funderade på att hitta på något ikväll men jag kommer ha lite att göra i helgen så jag spar mig till det. Snart är det "sommarlov" dvs heltidsjobb för mig. Ser jag iiiiinte fram emot, men jag har fått en lite mer positiv syn på det. Jag har bestämt mig för att sommarjobbet ska vara roligt, att jag ska trivas med att gå dit. Och bara av att bestämma det så känns det mycket bättre. Hjärnan är ju lättlurad, som tur är, så jag tänkte gå emot mina automatiska tankar om att allt kommer bli katastrof så får vi se om det funkar. Ha, flumm det låter!

 

Suck, blev en rätt stor lunch idag för det blev så mycket mat över efter middagen igår, så då vill jag göra en mindre middag idag. Vad ska det bli? L tycker bara om fet, äcklig mat så han kan inte bestämma. Får se vad det blir. Han ska ut ikväll så jag kommer få några timmar för mig själv så jag kan läsa vilka bloggar jag vill i lugn och ro, skönt med egentid ibland, eh ja, och gotta ner sig i elände, eller nåt. Hoppas inte kvällsångesten hinner komma innan han är hemma.

Har inte glömt bort bloggen. Har mycket att göra så jag har dragit ner på mitt internetanvändande ganska mycket över lag. Så jag hinner inte med när jag väl sitter vid datorn. Men får titta in för att visa att jag lever i alla fall!

 

Borde vara rätt glad. Vågen har de senaste fyra dagarna visat 52.0, 52.0, 52.0 och 52.3. Så jag får tycka att jag är ganska stabilt på 52 nu. Ja, det tycker jag att jag får! Vilket känns konstigt, för jag känner mig inte så väldigt mycket duktigare med maten än tidigare, men något måste jag ju ha "lyckats" med.

 

Jo, två skillnader haar jag märkt! Dels att det är lättare att bara ta en gång av middagen, även om jag inte tar så mycket första gången. Det är att jag tänker att jag kan ha det som blir över till en matlåda till skolan. Jag har ju inte ätit lunch i skolan tidigare så då har det inte känts som att det är något att spara på, nu kan jag tom försöka äta mindre så att det blir till en "hel" lunch, alltså en lagomt liten lunch. Det andra är att jag nog har lite lättare ett inte ta när det bjuds på saker. Som i helgen, var vi ute några kompisar och en beställde in chilinötter. Som jag egentligen inte tycker så mycket om men äter när det finns. Jag trodde inte jag skulle klara mig helt ifrån det så jag tog tre stycken, sen räckte det. Jag åt inga fler och det är jag stolt över!

 

Sen har jag fått träffa psykologen som jag blev remitterad till och det var inte lika kul. Jag fick en ny remiss till en privat som jag får gå till 20 gånger. Hah! Jag behöver ju mer än 20 gånger, jag behöver ju något långsiktigt, något som jag vet får ta tid. Nu kommer jag vara stressad att den här någon inte kommer hinna någonstans på de veckorna, och att jag måste bevisa mig tillräckligt dålig för att bli tagen på allvar. Ni vet, det där klassiska tänket att man inte är sjuk nog vilket tvingar en att "bli" sjukare än vad man är. Jag vill ju inte det, jag vill ju kunna vara 100 % ärlig och få svar på hur jag ska leva med mig själv då. Så nej, jag är inte nöjd. Jag gick till en park och grät en halvtimma efter samtalet, besviken.

Känslorna går bergochdal-bana, ledsen hur mycket som helst, glad och uppåt i nästa stund, sen trött på livet, sen inte bry sig om nånting. Blir så trött, kan jag inte bara stanna på en nivå och få vara där ett tag?

 

Som jag befarade var vågen inte lika snäll i förrgår som förra veckan. Visade 53,4 igår och 53,1 idag. Fan att det ska gå så långsamt. Och hoppa massa fram och tillbaka. Jaja, bara att fortsätta kämpa.

 

Känns som att jag ätit konstant idag, fast när jag försöker räkna på det kommer jag fram till att två smörgåsar + två ägg + två skivor gravad lax och grönsaker + ett äpple inte kan bli så mycket. 600 kcal max. Men det känns som mycket mer, som att jag ätit hela tiden. Skumt.

 

Är snart hemma, usch för att det är så långa dagar, åker hemifrån vid åtta på morgonen och kommer hem sex/halv sju. Har dessutom fått sommarjobb (helt galet och fantastiskt, kan inte tro att en som misslyckad person som jag har lyckats med det) så jag kommer jobba alla lediga veckor i sommar. Alltså inte vara ledig någonting. Min ekonomi är glad men min kropp kommer nog inte vara så glad. Jag fasar för det, hur fan ska jag orka? Koomer inte orka städa eller laga mat eller ta hand om mig själv någonting de veckorna. Och att träffa kompisar, festa, ha kul..ha, det kan jag glömma!

Har fått liv i min digitala våg igen! Den dog efter en översvämningsolycka i badrummet, och länge trodde jag att det var hela vågen som blev trasig. Men nu tog jag äntligen tag i att köpa nytt batteri och testa, och det var bara det som behövdes! Dock fortsätter jag att väga mig på min analoga, för den är jag så van med, plus att det känns bra att inte snöa in sig på decimaler.

 

I alla fall så visade vågen, den digitala, idag 53,2 kg. Så jag har gått ner! Sakta men säkert...

 

Tyvärr är det det enda positiva för mig just nu för jag mår verkligen skit! Deppig varje dag, gråter varje kväll, känns som att jag och L inte kan kommunicera med varandra och att jag oroar mig för honom mycket mer än vad jag borde/vad han vill. Jag förstår inte vad han tycker och tänker om vårt förhållande och eftersom vi inte kan prata om det så förutsätter jag bara det värsta.

 

Shoppar bort lite pengar på internet för att trösta mig. Inte så det är farligt mycket, jag är rätt sparsam av mig, får studiebidrag som jag försörjer både mig och L på, så då måste jag vara sparsam. Tänker ibland var härligt det skulle vara att vara ihop med en kille som har ett fast jobb med en inkomst på 25000 så mina 9000 inte ska behöva betala både hyra, el, mat och allt annat till två pers. Men känns som att jag skulle bli alldeles bortskämd då. Jag är van att inte begära för mycket utan vara glad för det jag kan få.

 

Uh, jag förstår inte varför jag har så svårt att sätta mig och skriva, men när jag väl sätter mig så blir det massa text, jag har inte precis skrivkramp, bara svårt att få tummen ur så att säga.

 

Nu ska jag hem och bara VILA resten av dagen, eller i alla fall hålla mig inomhus. Har varit förkyld i över en vecka och trott att jag blivit frisk men det släpper inte, och jag vill bli helt frisk så jag kan powerwalka ordentligt utan att kvävas eller få hostattacker. Frustrerande men det är så det är.

Nu kanske jag kan bli lite mer av en människa igen? Har en stoooooooooor sten som har släppt från mina axlar, en sak som i princip dagligen gett mig ångest i fyra månader kan jag släppa nu. Det känns ju bara lite skönt kan jag meddela.

 

Var iväg till vårdcentralen i min nya stad och fick pratat med en läkare. Drog allt, om ätstörningarna, självskadorna, tvångssyndromet, stressen, depressioner, ångestattacker, katastroftankar och prestationskrav så hon ska skicka en remiss till en psykolog så jag kanske kan få lite mer hjälp äntligen! Jag hade samtalskontakt tidigare med, men det var inte till någon nytta, jag fick bara sitta och tjöta i en timme i veckan, ungefär som om jag hade pratat med en kompis.

 

Vet att det kommer vara väntetid, men jag har väntata så länge redan så lite till kommer jag orka med. Hon sa i och för sig att hon i remissen skulle säga att jag skulle prioriterar upp. Ojoj, lät det så allvarligt? Jag som bara pratade om mina vardagliga tankar.

 

Ett par dagar har jag sett 54 kg på vågen nu! Hoppas det håller sig och fortsätter åt rätt håll!

 

 

Helgen är över! Hemsk var den, matmässigt! Inte med allt annat, men maten överskuggade mycket. Jag överåt som tusan i lördags, stora delar av lördag och söndag mådde jag illa av att min mage var uppsvälld och sprängfylld. Blä!

I fredags hade jag förberett mig med att inte äta mycket i början av dagen, en liten kaka till fredagsfikat i skolan och morötter som resesnacks. Sedan var det middag på kvällen, potatissallad, och redan här åt jag två portioner. Sedan popcorn och ostbågar när vi tittade på film.

Lördag började med frukost, som jag i alla fall inte överåt på, men sedan var det två portioner till lunch och två till middag, och även denna dag ostbågar till kvällen (även om jag vid det laget inte kunde äta så mycket hur gärna jag än skulle velat) Usch vad äcklig jag är! Och hemsk, varför gör jag så här mot mig själv? Hade jag kunnat spy hade jag gjort det automatiskt, för magen klarade knappt av det här! Efter flera veckor på ett intag runt 900 kcal per dag så är det klart att 2500 kcal blir en chock för magsäcken. Sen tränade jag i och för sig, så lite rätt gjorde jag åtminstone, men alldeles för mycket fel.

Söndag klarade jag mig lindrigare undan, då var det ”bara” frukost och lunch, och sen träffade jag min syrra som skulle bjuda på fika som jag kände att jag inte kunde tacka nej till. Åt inget mer den dagen, efter klockan 16, men jag hade ju rätt mycket att ta av om man säger så…

Sammanlagt blev det så här:

Fredag: 300 + 500 + 200 = 1000 kcal, typ inget ut.

Lördag: 300 + 800 + 800 + 300 = 2200 men det känns som 3000, minst! Ut: hård träning i 90 minuter + 30 minuter promenad, kanske minus 600? Totalt 1600 kcal.

Söndag: 400 + 600 + 200 = 1200, sen sitta på tåg hela eftermiddag/kväll.

Så…imorse visade vågen plus 1 kg, så jag ligger på 55,5 igen. Och självklart har två finnar ploppat upp i ansiktet efter alla ostbågar, fan jag som inte ens gillade ostbågar, men nu gör jag visst det… Hoppas att en del av det är vattenvikt så jag kommer ner i vikt lite fortare nu. Ska verkligen ha bra dagar framför mig, inget fika, inget snacks, små portioner och dricka mycket vatten och kaffe!

Vilken ångest jag hade, gud det var fan ingen rolig kväll i tisdags!

 

Vaknade i onsdags som jag skulle, L vaknade oxkså, och vet ni vad? Han mindes ingenting. Sömnpillrena hade gjort en stor blackout i skallen på honom, han visste inte vad han hade gjort, vad han hade sagt eller varför. Han sa att han hade haft världens ångest, men fan varför hantera det på det sättet? För att inte jag skulle oroa sig sa han. Som att jag inte oroar mig mer när han beter sig drogat, skär sig och sover så tungt att jag tror att han har dött?

 

Jag fick berätta vad som hade hänt och fick en ursäkt, så var det itne mer med det. Han bad ju ursäkt för något han inte kom ihåg, det blir ju knäppt.

 

Men var finns jag i allt det här? Jag som måste vara stark och ta hand om när jag inte orkar ta hand om mig själv! Vem ska ta hand om mig? Varför tror alla att jag mår bra bara för att jag kommer upp på morgonen, går i skolan och kan umgås med folk? Jag går ju i bitar varje gång jag hinner andas och ta det lugnt!

 

Tisdagen blev ju inte mycket mat, jag var verkligen helt ointresserad av allt ätande. Åt lite morötter och vindruvor sent, hamnade väl på 500 kcal till slut. Gjorde det även denna gång för att jag hade sånt magknip, men inte hjälpt det, blev bara värre denna gång med. Jag ska fan sluta med det. Jag so aldrig har haft problem med magen. Har börjat använda min vetekudde flera kvälar i veckan. Min räddare, vetekudde är det bästa som uppfunnits!

 

Både onsdag och torsdag har vi haft gäster hemma, vilket betytt bjuda på mat, och skynda sig hem från skolan så jag har inte hunnit ta några promenader. Onsdag åt jag för stor lunch dessutom så det slutade på 1450 med lunch, middag, efterrätt och alkohol till maten. Torsdag åt jag mycket mindre till lunch, bland annat en väldigt god avokado (mums!) och fikan som vi bjud gästerna på ersatte middag. (Så man kan säga att jag åt tre bitar morotskaka till middag, my god!) Men det blev bättre totala, 350 + 550 = 900.

 

När jag ställde mig på vågen i morse så tror jag att den vill visa 54,5 med säkerhet nu, hoppas hoppas på det! Usch alltså, jag var ju nere på 53,5 någon månad innan jul, vad hände egentligen? Det måste varit all stress runt flytten, hela januari stressade jag, det är nu februari sen jag har landat efter flytt och kunnat planera lite igen som jag har får struktur på ätandet. Nu ska jag bara bibehålla detta!

 

Och med det sagt vet jag att det kommer bli en tuff helg. Jag är nämligen iväg på kurs idag fram till söndag eftermiddag, och jag VET att dessa kurser innebär massa mat. Lördag blir värst med både frukost, lunch och middag och ett par-tre mellanmål på det. Mycket stillasittande för att lyssna på föredrag och diskussioner. Jag kommer inte kunna konsentrera mig för jag kommer bara tänka på siffrorna, intag/uttag, summa, överskott. Blä.

 

Kommer säkert inte ha en dator förrän söndag kväll igen, får se när jag hinner skriva. Hoppas ni har en okej helg framför er!

Hm, trodd att det skulle bli ett morgoninlägg idag, men så fastnade jag framför andra hemsidor som drog ut på tiden.

 

Jag börjar skolan snart igen, på måndag. Vet inte hur det kommer bli med bloggen då, än. Hoppas att det finns datorer på skolan och att jag kommer få tid att gå undan en rast och skriva. Fast kanske blir det så mycket annat att jag inte hinner ta mig tid. Det bästa hade varit att skriva på morgonen innan skolan, men jag tror att jag kommer behöva gå hemifrån innan sju och så tidigt kommer jag inte orka skriva. Morgontrött som jag är.

 

Idag ska jag iväg på ett förhoppningsvis intressant och roligt möte, och kanske träffa lite roliga människor. Jag vet inte, för jag har aldrig träffat någon av dem innan. Hoppas att jag inte kommer sitta där som ett ufo och känna mig konstig bara.

 

Känner mig helt återställd efter helvetes-måndagen. Igår åt jag frukost, ett lite konstigt och plockigt och eg 100 kcal för stort mellanmål, men sen såg det ut som att middagen inte skulle bli av. Till mig glädje. Vi stack hem till några kompisar och glodde på film. Men jag fick jätteont i magen, något jag typ aldrig har. Vågade inte fråga om jag fick ta något litet att äta, så jag åt lite när vi kom hem även om det var nära midnatt, men jag hade så ont i magen och hoppades att det skulle lindra. Vilket det inte gjorde, så helt onödigt! Men maten hamnade på ca 850 och dessutom blev det en timmas promenad. Vågen visade på 55 kg idag fortfarande men jag vet att det går långsamt, jag måste ha tålamod!

 

Kom på att det säkert kommer serveras fika på mötet sen! Så jag skippar mellanmål hemma och förbereder mig på det!

Blev inget vin igår faktiskt. Var sugen men sen tänkte jag "varför? Helt onödigt!", satt och läste istället och gick och la mig runt midnatt.

 

Har tittat på TV så här på morgonen. Upptäckte en ny serie, se rubriken. Kan inte förstå varför de visar denna serien på söndagar kl 10! Istället för t ex en massa komediserierepriser på vardagskvällarna. Serien handlar i korta drag om en snygg, smal fotomodell som dör men blir "återfödd" i en annan kvinnas kropp. En kvinna som är rätt rejält överviktig (men snygg under övervikten såklart) och som är en framgångsrik advokat. Så hon måste acceptera att leva ett liv där hon måste använda huvudet istället för sin skönhet.

 

Dock tänker ju jag att varförbantar hon inte bort fetman på sin "nya" kropp? Som före detta fotomodell så måste hon ju veta hur man håller en diet, och ingen människa har ju en naturligt farligt överviktig kropp! Visst att vissa är naturligt underviktiga men den fetman, nej, det är inte naturligt. Anyhow, intressant serie, jag får nog ta och ladda ner de tidigare avsnitten också.

 

Annars så har jag bra nyheter, maten gick bra igår också, herregud en hel vecka i sträck! Jag väntar bara på att ett bakslag ska komma snart, jag är inte en sån som brukar kunna upprätthålla maten så länge åt gången. Igår hade jag tom chans att äta fikabröd, och kunde avstå! Det har inte hänt på...jag vet inte hur länge. Men nu vet jag att jag kan!

 

Vågen visade 55 kg idag, och helgen är snart slut!

Jag hade en jättebra dag igår! Länge sedan jag kände mig så bra, på många olika sätt.

 

Jag tog en lång promenad. Och då menar jag lååång! Gick till en köpcentrum som ligger kanske 3,5-4 km från oss, handlade och gick hem igen. Men det bästa var inte att jag gick så långt utan att jag inte blev trött och att det var trevligt att gå hela biten. Var rädd för att jag efter halva vägen tillbaka skulle bli trött och halka omkring i snömodden men inte då. Och att det var mörkt var inte heller jobbigt, bara fint. Så fick jag se mig lite omkring i omgivningarna också, alltid trevligt.

 

Jag åt bra igår också, vet ju inte alls exakt men borde inte kommit uppi mer än 900, och med allt promenerande till det. Och jag åt på ett bra sätt också, inget småätande hela tiden, det är bra!

 

Jag har blivit ganska trött på alkohol. Inte så att jag kommer blir nykter eller att jag kommer hålla upp i flera månader, men i höstas drack jag nästan alla fredag-lördag, och var iväg på fester och klubbar, och så fort jag inte hade något planerat för helgen blev jag rastlös så in i väggen! Det blev liksom slentriansupande, och därför har jag tröttnat. Igår blev det inget och ikväll kan jag tänka mig ett glas vin eller högst två, bara för att det är gott.

 

Vågen var lite snäll idag, och visade äntligen lite mindre än de senaste dagarna, och efter att ha skött sig bra i fem-sex dagar är det inte mer än rättvist kan jag tycka! Så nu räknar jag med 55,5 kg.

 

Ska promenera nerpå stan nu, kommer ta ungefär 40 minuter. Älskar att inte ha busskort och behöva gå överallt, haha!

Andra dagen i rad som jag har byxor på mig. Har tidigare kommit på mig själv med att nästan aldrig använda jeans utan kjol eller klänning istället. Inte för att jag känner mig tjock i byxor utan för att jag trivs bättre med kjol. Men igår när jag klätt på mig fick jag nästan panik för hur jag såg ut! Allra helst som jag tog en tröja som bara nådde till byxlinningen och inte nedanför, och magen känns som att det väller ut över linningen. Usch! Så jag kom underfund med att det är nog mer än vad jag tycker är fint som ligger bakom mina klädval.

 

Dock så behöll jag byxorna på, för känslan av att vara tjock fick mig mer motiverad att komma ihåg att jag ska gå ner i vikt, och att det bara betyder att jag måste äta mindre. Hoppas att det funkar idag också.

 

Jag var ganska ledsen och ångestfylld vid förra inlägget, blir ju nästan alltid sån sent på kvällen, usch usch. Men å andra sidan behöver jag få ur mig de hemska tankarna också och inte stänga in allt.

 

Imorse stod vikten på 56 kg, men jag har bestämt att köpa nytt batteri till min digitala våg för att se om den funkar fortfarande. Den råkade ut för ett olycka, översvämning i badrummet, när jag bara hade haft den ett par veckor men man kan ju hoppas att det bara var batteriet som tog skada. Om den inte funkar får jag nog köpa en ny digital för jag orkar inte med min opålitliga manuella längre.

 

Åt en mindre frukost än jag brukar idag vid 11, och sedan dess har jag bara ätit läkerol. Tror det blir soppa till middagen, på begäran av L, haha!

Jo, angående vikten då, jag väger mig som vanligt varje dag och jag vet som vanligt inte om jag kan lita på min våg eller ej, men idag stod den på 54. 53.5 när jag flyttade på den. Försöker tänka att jag alltid är sämst på helgerna så att ändå stå här på tisdag är okej. Så kanske jag hinner ner lite mer till helgen. Vill se 52.5 nu! Mitt emellan 50-strecket och 55-strecket. Det är mitt nästa mål.

 

Eller egentligen är mitt mål att inte komma upp till 55 någon mer gång, men jag menar lite större mål än så måste jag ju ha!

Det blev inget mer inlägg i måndags. Trodde att L skulle vara borta till sent på kvällen men han kom hem mycket tidigare än beräknat. Så jag fick stänga ner bloggarna jag hade uppe fort som satan. Hjärtat i halsgropen. Kommer paranoia vara mitt andra namn eller?

 

Det här med vikten då..

Det är bland annat vikten som har gjort att jag inte har orkat skriva så bra dessa dagar. Vilket jag måste ändra på. Bloggen ska ju sporra mig så att inte skriva betyder att ge upp, och det ska jag för allt i världen inte! Jag har fått kämpa mig tillbaka sen helgen, då vikten låg på 55-56 till att äntligen vara tillbaka på 54. Men hallå? den ska ju inte hoppa fram och tillbaka det har jag inte tid med! Neråt NU! Vill vara på 52 NU!