soulstitch

Jag kopplar upp mig mot andras nätverk hela tiden. Glömmer bort vilket som är mitt. 

Jag dör miljoner dödar varje dag, vet inte hur jag ska veta vilken som är min. 

Jag förhåller mig till sanningen med undantag. 

Lägger locket på och ljuger lite till. 

Spelat in och tittar i efterhand, och inte blir det bättre då. Istället har jag missat chansen att vara med, jag blir bara en åskådare till mitt eget liv. 

Alltid kan bli värre, men när är döden här?  Om död betyder frihet varför är vägen dit så mörk? Jag tror inte på döden, jag teoretiserar bara, det är det jag kan och hur skulle jag inte.

Lever andras liv så blir lika fast som dem. Blandar ihop bokstäverna i konstruktiv och destruktiv, faller ner in en annan version av samma sorkhål. I någon annans kropp blir det svårare att röra på sig. Och bära två vikter tungt som bly. 

Tänkte skriva lite om en bok jag tycker om väldigt mycket. "Det är bäst att glömma hela kroppen", en bok skriven av elva tjejer som bildade en skrivgrupp som en del i sin tillfriskningsprocess från sina ätstörningar. De skriver korta texter på olika teman om hur det är att ha en ätstörning och hur de har tänkt och tänker nu. Jag läste den första gånger för typ sex år sedan, innan jag hade någon sjukdomsinsikt, sen har jag läst den när jag själv höll på bli friskare och när jag har varit frisk fysiskt men inte psykiskt. Den är lika bra varje gång!

 

För man känner igen sig så jävla mycket i nästan allt de säger! De är jätteduktiga på att skriva så de kan verkligen sätta ord på tankarna. Det som skriva på bloggar är ju också bra för att dela tankar och känslor men eftersom det oftast blir så snabbt skrivet och inte genomarbetat är det inte så "bra" skrivet. Missförstå inte det, jag tycker verkligen om att läsa allas bloggar, och jag menar verkligen inte att jag själv skriver bättre, utan att en bok som har gått till ett förlag kan för mig vara så gripande att läsa. De har suttit tillsammans och läst sina texter och gett varandra kritik och peppat varandras skrivande. De har använt de där jobbiga erfarenheterna för att göra något bra som de mår bra av.

 

Sen skulle jag ljuga om jag inte sa att boken är rätt triggande för mig också. Flera av dem nämner matmängder, vikt, hur mycket de motionerar osv så jag får mycket känslan av att jag är där dom är just då.

 

Men ändå, känslan av igenkänning är det bästa med den. Eftersom de är så många så har de olika erfarenheter så det finns alltid något som stämmer in på en själv. Och så kan jag förstå varför jag är som jag är, och mycket tankar jag har haft förstår jag att "det är inte bara jag som tänker så!". Den kom ut för kanske 15 år sen, så många saker är ju annorlunda nu men förvånansvärt mycket är precis detsamma!

 

Jag ahr ingen aning om hur svår den är att få tag på, jag har hittat den på bibliotek några gånger.

Blev inget vin igår faktiskt. Var sugen men sen tänkte jag "varför? Helt onödigt!", satt och läste istället och gick och la mig runt midnatt.

 

Har tittat på TV så här på morgonen. Upptäckte en ny serie, se rubriken. Kan inte förstå varför de visar denna serien på söndagar kl 10! Istället för t ex en massa komediserierepriser på vardagskvällarna. Serien handlar i korta drag om en snygg, smal fotomodell som dör men blir "återfödd" i en annan kvinnas kropp. En kvinna som är rätt rejält överviktig (men snygg under övervikten såklart) och som är en framgångsrik advokat. Så hon måste acceptera att leva ett liv där hon måste använda huvudet istället för sin skönhet.

 

Dock tänker ju jag att varförbantar hon inte bort fetman på sin "nya" kropp? Som före detta fotomodell så måste hon ju veta hur man håller en diet, och ingen människa har ju en naturligt farligt överviktig kropp! Visst att vissa är naturligt underviktiga men den fetman, nej, det är inte naturligt. Anyhow, intressant serie, jag får nog ta och ladda ner de tidigare avsnitten också.

 

Annars så har jag bra nyheter, maten gick bra igår också, herregud en hel vecka i sträck! Jag väntar bara på att ett bakslag ska komma snart, jag är inte en sån som brukar kunna upprätthålla maten så länge åt gången. Igår hade jag tom chans att äta fikabröd, och kunde avstå! Det har inte hänt på...jag vet inte hur länge. Men nu vet jag att jag kan!

 

Vågen visade 55 kg idag, och helgen är snart slut!

I helgen var det bok-och biblioteksmässan i Göteborg, och jag var där! Det var inte helt sj'älvklart att jag skulle gå för jag behöver spara pengar nu men jag kände att det fick vara värt det, så får jag spara på något annat istället. Typ kläder..

 

Jag sprang runt på svenska mässan i flera timmar iaf, och det kändes i benen och fötterna. Fick spanat in lite kändisar, massa nya böcker (som jag inte köpte) och sprang på ett tiotal kompisar. Hade med mig lite massäck för jag vet att jag skulle fått blodtrycksfall annars och det är inte värt det. Men allt det jag sprang omkring måste gjort att det gick på ett ut.

 

Sex timmar blev det, allt som allt, och efteråt satt jag och ett par kompisar utanför och pustade. Såg igår att det hade varit 90000 besökare. Det är ju helt galet! Och även om jag inte köpte något så fick jag två påsar med material med mig hem, gratis såklart. Plockade på mig godis också som jag ska ge till L, och kanske till någon kompis. Inte ett dugg sugen på det själv, tur att de flesta montrar bara har läskiga karameller och inte kakor som jag kan överäta mig på!

 

I lördags kväll var jag dessutom ute och dansade!

Det var ordentligt med dans i tre timmar, jag var helt genomsvettig men kunde inte låta bli att dansa för det var underbara låtar om och om igen! Och inte drack jag så mycket heller, det gillas både för att jag ska få ut mer av dansen och för att jag inte slösar kalorier på det. Har ju bestämt mig för att köper jag dricka ute ska det bara vara vin, ingen öl här på länge. Tycker ju om öl jättemycket men det är sådana kolhydratbomber så det är inte värt det!

 

Hehe, det blev ett långt och kulturellt inlägg (sort of), hoppas jag inte tröttade ut er!

Jag har ju varit mer eller mindre fast i de här med ätstörningar i många år. Eller inte jättemånga med tanke på hur gammal jag är, men men. I alla fall, jag älskar att läsa så jag har läst typ allt som går att få tag på. Framförallt skönlitterära böcker på svenska, men även nårga engelska, massa faktaböcker osv.

 

Så igår kom jag på ett nytt mediumm som jag inte har utforkat tidigare, forskningsrapporter! Jag gick in på hemsidan uppsatser.se och säkte på anorexia, anorexi och lite annat. Prkade inte läsa jättemycket, det var sent igår kväll och jag behövde sova också. Vet inte om jag tycket det fanns jättemycket men det kan säkert finnas lite att hitta för dem som vill hitta ALLT. Typ jag, hehe.

 

Någon gång kanske jag ska tipsa om lite okändare böcker på ätstörningstemat, om någon är intresserad?