soulstitch

Har så himla svårt att lära mig bra vanor, förstår inte vad det är som gör det så svårt!

 

Sover inte ordentligt, och stressar alldeles för mycket.

 

Jag vill sova åtta timmar varje natt, men den senaste månaden ahr det oftast blivit mellan sex och sju timmar. Vilket leder till att jag är trött hela tiden. Vareviga kväll sitter jag där framför datorn och så blir det midnatt, andra avsnittet av sex and the city tar slut och så har en till natt blivit förstörd. Och jag förbannar mig själv för att jag inte har någon diciplin.

 

Och det att jag inte får sova plus allt i skolan gör att jag blev mer stressad. Kom fram till med psykologen att jag har extremt stora prestationskrav på mig. Alltså EXTREMT stora, så stora att jag inte riktigt kan förstå. Allt värderas Allt, alltid, och aldrig är jag nöjd. Och det gör mig bara stressad. Vilket idiotiskt sätt att hantera saker.

 

I helgen blev jag mycket mycket besviken och ledsen på min pappa. Vi skulle träffas, jag var nere i Göteborg och kunde hälsa på honom, han har sagt att han vill att jag ska komma på besök. Men sedan kunde han inte, hade "viktigare" saker för sig, skulle höra av sig om han fick tid så jag gick hela söndag och väntade och hoppasdes på att han skulle ringa, men till slut klockan nio på kvällen ringer han och säger att det får bli en annan gång. Jaha, så mycket betyder jag för honom? Inte ett skit, känns det som. Jag är så himla ledsen för jag tycker att jag försöker och gör allt som jag kan men inte är det nog. Och det värsta av allt är att han ger mig dåligt samvete för att inte planera i bättre tid (jag ringde en vecka innan och frågade om vi skulle ses). Skuldbeläggande är nämligen en av hans specialitéer. Nej nu blir jag så upprörd så jag orkar inte skriva mer!

Jävla helg, eller? Har haft det kul, och varit rätt jämn i humöret hela helgen utan dippar.

 

När vi kom till festen fanns det ingen mat att frossa i sig, så det blev "bara" tårta, och senare en massa popcorn.

 

Igår lite bakverk för att lugna bakis-heten, och sen inte någon ordentlig middag, bara knäckemackor, vindruvor och några ägg. Tyvärr sprack min fina dag strax innan sänggång för då satte jag i mig säkert 100 g cashewnötter, kändes ju som ett bra avslut? Fan. Så imorse stod vågen på 52 kg och jag är inte nöjd. Blä!

Satan, det känns inte bra idag. Känns inte som att någon gillar min blogg eller bryr sig om den. Känns som att det är höstväder ute och jag fryser. Känns som att allt går både upp och ner på samma gång och jag vet inte om jag ska vara rädd för det eller inte. Känns som att jag sviker människor och lurar dem, men vågar inte säga sanningen. För jag vet inte vad sanningen är.

 

Skulle kunnat skriva samma text för sex år sedan. Sex år, och jag har inte lärt mig någonting, sorgligt.

Jag är så jävla dålig! Så kass och fel och oduglig.

 

Kan inte göra något rätt, misslyckas med skolan, misslyckas socialt. Känner mig så jävla ensam och oomtyckt. Duger inte ens åt att trösta mina kompisar.

 

Varför? Vad är det för mening med det här egentligen? Varför ska inte jag få känna mig omtyckt och uppskattad? Eller har jag för höga förväntningar? För är det höga förväntningar att när man är hemma i sin hemstad i tre dagar så vill man att ens så kallade kompisar här ska vilja träffa en när man är här, men nej, ingen har tid, alla är upptagna just idag eller väljer att göra andra saker, är det för att man bara kan umgås med mig när det är fest? Är jag inte rolig i något annat sammanhang? Är jag så tråkig och irriterande och besvärlig att vara med? Det måste vara så.

 

Men jag är ju ett misslyckat missfoster så varför tror jag något annat? Vaför slutar jag inte hoppas att jag ska bli bekräftad och att folk ska tycka om mig. Att få bekräftelse utan att be om det. Klart att jag inte kan förvänta mig det. Nu ska jag gå och vara miserabel i min ensamhet och ikväll åker jag hem till pojkvännen och accepterar att det bara är han som står ut med mig. God natt!

Helgen är över! Hemsk var den, matmässigt! Inte med allt annat, men maten överskuggade mycket. Jag överåt som tusan i lördags, stora delar av lördag och söndag mådde jag illa av att min mage var uppsvälld och sprängfylld. Blä!

I fredags hade jag förberett mig med att inte äta mycket i början av dagen, en liten kaka till fredagsfikat i skolan och morötter som resesnacks. Sedan var det middag på kvällen, potatissallad, och redan här åt jag två portioner. Sedan popcorn och ostbågar när vi tittade på film.

Lördag började med frukost, som jag i alla fall inte överåt på, men sedan var det två portioner till lunch och två till middag, och även denna dag ostbågar till kvällen (även om jag vid det laget inte kunde äta så mycket hur gärna jag än skulle velat) Usch vad äcklig jag är! Och hemsk, varför gör jag så här mot mig själv? Hade jag kunnat spy hade jag gjort det automatiskt, för magen klarade knappt av det här! Efter flera veckor på ett intag runt 900 kcal per dag så är det klart att 2500 kcal blir en chock för magsäcken. Sen tränade jag i och för sig, så lite rätt gjorde jag åtminstone, men alldeles för mycket fel.

Söndag klarade jag mig lindrigare undan, då var det ”bara” frukost och lunch, och sen träffade jag min syrra som skulle bjuda på fika som jag kände att jag inte kunde tacka nej till. Åt inget mer den dagen, efter klockan 16, men jag hade ju rätt mycket att ta av om man säger så…

Sammanlagt blev det så här:

Fredag: 300 + 500 + 200 = 1000 kcal, typ inget ut.

Lördag: 300 + 800 + 800 + 300 = 2200 men det känns som 3000, minst! Ut: hård träning i 90 minuter + 30 minuter promenad, kanske minus 600? Totalt 1600 kcal.

Söndag: 400 + 600 + 200 = 1200, sen sitta på tåg hela eftermiddag/kväll.

Så…imorse visade vågen plus 1 kg, så jag ligger på 55,5 igen. Och självklart har två finnar ploppat upp i ansiktet efter alla ostbågar, fan jag som inte ens gillade ostbågar, men nu gör jag visst det… Hoppas att en del av det är vattenvikt så jag kommer ner i vikt lite fortare nu. Ska verkligen ha bra dagar framför mig, inget fika, inget snacks, små portioner och dricka mycket vatten och kaffe!

Jag hade en rätt dålig dag igår, kan man säga och underdriva rätt rejält. Sanningen är att den var fruktansvärd rätt igenom, det ända som gick bra var egentligen bara maten.

 

Jag blev deppig, på det sättet att jag inte pratar, knappt orkar ta mig någon stans eller företa mig någonting. Detta slog till när jag var i stan så jag var ändå tvungen att gå hem, vilket jag gjorde som en robot. Resten av dagen blev bara värre När jag har såna här down-perioder sågår de över efter ett par timmar men inte denna gången, det fortsatte bara. Och sen när jag ätit middag så blev det så hemskt! Jag och L bråkade, eller snarare tjafsade med varandra, och det slutade med att jag fick något som jag tror är en panikattack eller till och med en panikångestattack. Hyperventilerande och panikgråt och ett tag var jag helt säker på att jag skulle kvävas för att jag inte kunde få luft.

 

L blev skrämd såklart för jag var ett riktigt vrak efteråt. Han ledde mig till sängen för jag kunde inte gå själv, sen fick jag kämpa med att komma under täcket och låg som i en dvala i säkert en timma innan jag somnade.

 

Idag på morgonen tog det ganska lång tid innan jag kände mig som vanligt, gårdagen var som en otäck dröm, som det alltid är för mig efter en panikattack. Men jag har äntligen blivit mig själv igen, och av bråket eller vad det nu var jag och L hade har vi lärt oss saker båda två, så vi kan förstå varandra mer. Den delen som går att förstå av mig åtminstonde, det finns mycket jag inte själv förstår.

Har haft några skitdagar, igen. Skit skit skit! Sa ju att jag fick mens också och det känns som att jag har varit svullen som aldrig förr, har knappt klarat av att tänka på kroppen.

 

Så humöret har varit efter det, har på pappret haft en "kul" helg men jag är inte alls nöjd med den, alldeles för mycket mat, trött, fest som inte var så rolig som jag hade hoppats, alldeles för mycket stillasittande.

 

Ja, så därför har jag inte ens haft lust att skriva även om jag haft möjlighet, jag vill ju ändå kunna vara lite intressant att läsa. Ska skriva ett till inlägg ikväll har jag tänkt, lite bättre och strukturerat och inte bara massa svammel som nu.

 

Hoppas er helg var bättre!