soulstitch

Jag hade en rätt dålig dag igår, kan man säga och underdriva rätt rejält. Sanningen är att den var fruktansvärd rätt igenom, det ända som gick bra var egentligen bara maten.

 

Jag blev deppig, på det sättet att jag inte pratar, knappt orkar ta mig någon stans eller företa mig någonting. Detta slog till när jag var i stan så jag var ändå tvungen att gå hem, vilket jag gjorde som en robot. Resten av dagen blev bara värre När jag har såna här down-perioder sågår de över efter ett par timmar men inte denna gången, det fortsatte bara. Och sen när jag ätit middag så blev det så hemskt! Jag och L bråkade, eller snarare tjafsade med varandra, och det slutade med att jag fick något som jag tror är en panikattack eller till och med en panikångestattack. Hyperventilerande och panikgråt och ett tag var jag helt säker på att jag skulle kvävas för att jag inte kunde få luft.

 

L blev skrämd såklart för jag var ett riktigt vrak efteråt. Han ledde mig till sängen för jag kunde inte gå själv, sen fick jag kämpa med att komma under täcket och låg som i en dvala i säkert en timma innan jag somnade.

 

Idag på morgonen tog det ganska lång tid innan jag kände mig som vanligt, gårdagen var som en otäck dröm, som det alltid är för mig efter en panikattack. Men jag har äntligen blivit mig själv igen, och av bråket eller vad det nu var jag och L hade har vi lärt oss saker båda två, så vi kan förstå varandra mer. Den delen som går att förstå av mig åtminstonde, det finns mycket jag inte själv förstår.