soulstitch

Jag är så jävla dålig! Så kass och fel och oduglig.

 

Kan inte göra något rätt, misslyckas med skolan, misslyckas socialt. Känner mig så jävla ensam och oomtyckt. Duger inte ens åt att trösta mina kompisar.

 

Varför? Vad är det för mening med det här egentligen? Varför ska inte jag få känna mig omtyckt och uppskattad? Eller har jag för höga förväntningar? För är det höga förväntningar att när man är hemma i sin hemstad i tre dagar så vill man att ens så kallade kompisar här ska vilja träffa en när man är här, men nej, ingen har tid, alla är upptagna just idag eller väljer att göra andra saker, är det för att man bara kan umgås med mig när det är fest? Är jag inte rolig i något annat sammanhang? Är jag så tråkig och irriterande och besvärlig att vara med? Det måste vara så.

 

Men jag är ju ett misslyckat missfoster så varför tror jag något annat? Vaför slutar jag inte hoppas att jag ska bli bekräftad och att folk ska tycka om mig. Att få bekräftelse utan att be om det. Klart att jag inte kan förvänta mig det. Nu ska jag gå och vara miserabel i min ensamhet och ikväll åker jag hem till pojkvännen och accepterar att det bara är han som står ut med mig. God natt!