soulstitch

Har fått liv i min digitala våg igen! Den dog efter en översvämningsolycka i badrummet, och länge trodde jag att det var hela vågen som blev trasig. Men nu tog jag äntligen tag i att köpa nytt batteri och testa, och det var bara det som behövdes! Dock fortsätter jag att väga mig på min analoga, för den är jag så van med, plus att det känns bra att inte snöa in sig på decimaler.

 

I alla fall så visade vågen, den digitala, idag 53,2 kg. Så jag har gått ner! Sakta men säkert...

 

Tyvärr är det det enda positiva för mig just nu för jag mår verkligen skit! Deppig varje dag, gråter varje kväll, känns som att jag och L inte kan kommunicera med varandra och att jag oroar mig för honom mycket mer än vad jag borde/vad han vill. Jag förstår inte vad han tycker och tänker om vårt förhållande och eftersom vi inte kan prata om det så förutsätter jag bara det värsta.

 

Shoppar bort lite pengar på internet för att trösta mig. Inte så det är farligt mycket, jag är rätt sparsam av mig, får studiebidrag som jag försörjer både mig och L på, så då måste jag vara sparsam. Tänker ibland var härligt det skulle vara att vara ihop med en kille som har ett fast jobb med en inkomst på 25000 så mina 9000 inte ska behöva betala både hyra, el, mat och allt annat till två pers. Men känns som att jag skulle bli alldeles bortskämd då. Jag är van att inte begära för mycket utan vara glad för det jag kan få.

 

Uh, jag förstår inte varför jag har så svårt att sätta mig och skriva, men när jag väl sätter mig så blir det massa text, jag har inte precis skrivkramp, bara svårt att få tummen ur så att säga.

 

Nu ska jag hem och bara VILA resten av dagen, eller i alla fall hålla mig inomhus. Har varit förkyld i över en vecka och trott att jag blivit frisk men det släpper inte, och jag vill bli helt frisk så jag kan powerwalka ordentligt utan att kvävas eller få hostattacker. Frustrerande men det är så det är.