soulstitch

Det är svårt att bryta invanda mönster, för mig är det här med att gå och lägga sig i tid riktigt svårt. Sen jag var 15 typ såhar jag sovit för lite, med undantag för kortare perioder. fast det har mest varit när jag varit inlagd och då bestämmer ju personalen när man ska sova.

I och med att skolan börjat måste jag gå upp mycket tidigare än jag brukar, och det varje dag i veckan, så istället för att få sova 8 timmar som jag vill har jag sovit mellan 6 och 7 timmar. Det börjar tära på mig, känner redan at jag är..mer okoncentrerad på nåt sätt.

 

Har någon sorts chockterapi med mig själv för jag har haft på mig byxor flera gånger de senaste veckorna, för att vänja mig och som avskräckande. Inte ska jag få för mig att jag är smal inte! Magen väller ut över byxlinningen. Att äta då känns inte så lockande. Egentligen är inte magen det värsta på mig, förutom när den är uppsvälld efter maten så ser den rätt okej ut. Mitt största komplex är låren och höfterna. Jag har riktiga "kvinnohöfter" som är helt oproportionerliga till överkroppen. Har haft komplex för dem sen jag kom i puberteten och fick fettansamlingar, bristningar och äckelben! Usch, vill inte skrämma bort någon men jag hatar verkligen mina ben!

 

Pendlar mellan att känna mig duktig att jag promenerar såpass mycket jag har gjort de senaste dagarna, att jag inte har fallit till föga för en massa mat, till att ha massa ångest för att jag äter för mycket, hela tiden, att jag inte har koll osv. Helt sjukt ju för jag HAR INTE ätit för mycket. Jag har nästan till punkt och pricka följt det jag skrev förra gången. Fyra dagar har jag kommit under 900 kcal och två dagar kanske 1500 kcal, båda gånger för att L ville att vi skulle avsluta dagen med fika, kakor/tårta och då gjorde jag det för hans skull.

 

Har laddat upp med en massa lunchlådor till skolan, soppa på runt 200 kalorier styck. Bryr mig inte om ifall de smakar bra eller inte, bara jag för en varm soppa med lite kalorier är jag glad!