soulstitch

Vilken ångest jag hade, gud det var fan ingen rolig kväll i tisdags!

 

Vaknade i onsdags som jag skulle, L vaknade oxkså, och vet ni vad? Han mindes ingenting. Sömnpillrena hade gjort en stor blackout i skallen på honom, han visste inte vad han hade gjort, vad han hade sagt eller varför. Han sa att han hade haft världens ångest, men fan varför hantera det på det sättet? För att inte jag skulle oroa sig sa han. Som att jag inte oroar mig mer när han beter sig drogat, skär sig och sover så tungt att jag tror att han har dött?

 

Jag fick berätta vad som hade hänt och fick en ursäkt, så var det itne mer med det. Han bad ju ursäkt för något han inte kom ihåg, det blir ju knäppt.

 

Men var finns jag i allt det här? Jag som måste vara stark och ta hand om när jag inte orkar ta hand om mig själv! Vem ska ta hand om mig? Varför tror alla att jag mår bra bara för att jag kommer upp på morgonen, går i skolan och kan umgås med folk? Jag går ju i bitar varje gång jag hinner andas och ta det lugnt!

 

Tisdagen blev ju inte mycket mat, jag var verkligen helt ointresserad av allt ätande. Åt lite morötter och vindruvor sent, hamnade väl på 500 kcal till slut. Gjorde det även denna gång för att jag hade sånt magknip, men inte hjälpt det, blev bara värre denna gång med. Jag ska fan sluta med det. Jag so aldrig har haft problem med magen. Har börjat använda min vetekudde flera kvälar i veckan. Min räddare, vetekudde är det bästa som uppfunnits!

 

Både onsdag och torsdag har vi haft gäster hemma, vilket betytt bjuda på mat, och skynda sig hem från skolan så jag har inte hunnit ta några promenader. Onsdag åt jag för stor lunch dessutom så det slutade på 1450 med lunch, middag, efterrätt och alkohol till maten. Torsdag åt jag mycket mindre till lunch, bland annat en väldigt god avokado (mums!) och fikan som vi bjud gästerna på ersatte middag. (Så man kan säga att jag åt tre bitar morotskaka till middag, my god!) Men det blev bättre totala, 350 + 550 = 900.

 

När jag ställde mig på vågen i morse så tror jag att den vill visa 54,5 med säkerhet nu, hoppas hoppas på det! Usch alltså, jag var ju nere på 53,5 någon månad innan jul, vad hände egentligen? Det måste varit all stress runt flytten, hela januari stressade jag, det är nu februari sen jag har landat efter flytt och kunnat planera lite igen som jag har får struktur på ätandet. Nu ska jag bara bibehålla detta!

 

Och med det sagt vet jag att det kommer bli en tuff helg. Jag är nämligen iväg på kurs idag fram till söndag eftermiddag, och jag VET att dessa kurser innebär massa mat. Lördag blir värst med både frukost, lunch och middag och ett par-tre mellanmål på det. Mycket stillasittande för att lyssna på föredrag och diskussioner. Jag kommer inte kunna konsentrera mig för jag kommer bara tänka på siffrorna, intag/uttag, summa, överskott. Blä.

 

Kommer säkert inte ha en dator förrän söndag kväll igen, får se när jag hinner skriva. Hoppas ni har en okej helg framför er!