det är inte jag
Den här bloggen har ju mest handlat om mig. Men nu är det inte jag som behöver hjälp och bråkat om det. L har mått dåligt lika länge som vi har varit tillsammans, men det är nu som hans problem övertar mina. Det har blivit huvudsaken för oss nu och eftersom han inte klarar av vården och jag gör det så är det jag som få ta kampen och bråka med de. Det tar på krafterna och hjälpa inte av att jag är i en helt annan stad samtidigt!
Bajs på sjukvården när den inte hjälper som den ska!
Det går inte bra men jag bryr mig inte
Jag har inte gett upp. Inte helt, men jag fyller 27 om ett halvår och det är lite av en speciell ålder för mig. Det är som att blir jag så gammal så får jag nästan ge upp den här drömmen om att bli smal. Vi har haft ett tufft halvår hemma där jag har fått bråka mycket med sjukvården för att de ska hjälpa L, och det går inte så bra hur mycket jag än försöker. Jag är snart färdig med skolan och kan ge mig ut på arbetsmarknaden (yay... Not) men jag får iaf flytta tillbaka till min hemstad som jag har saknat fruktansvärt mycket.
Puss och kram!
finns jag kvar?
Det är min största fråga just nu. För bloggen har krånglat så mycket de senaste månaderna att jag inte vet hur länge till jag kommer kunna komma in på den och skriva. Får hoppas på att det löst sig.
Kram på er!
8 mars
Helvetes jävla skit att skriva ett viktigt inlögg så frsvinner det!!!
Att jag har gått omkring hela dagen idag och sagt hur bra det är med internationella kvinnodagen men gått emot det hela dagen. För jag tycker verkligen det!
Att jag har varit glad för att vågen har visat mindre på vågen idag än igår, och det har påverkat mig totalt. Fy fan, Jag vill leva i nuet snarare än i fantasin
Modeller i massor
Här kommer ett inlägg med en massa modeller som jag har googlat fram. Alla de smalaste, skriver det hör för att komma ihåg dem. Vet inte om några av dem har/har haft ätstörningar, misstänker det starkt, samtidigt som jag vet att vissa personer helt enkelt är byggda på ett sätt att de kan vara underviktiga naturligt och kroppen fortfarande fungerar precis som den ska.
Vlada Roslyakova
Kim Noorda
Magdalena Frackowiak
Inna Pilipenko
Maud Welzen
Det finns ju såklart hur många som helst men jag måste välja några, jag har fastnat för. Jag hoppas att jag har rätt namn nu också, har bara förlitat mig på googlesök så det kan ju bli fel då.
Shit vad dum jag är men jag orkar inte vara duktig idag.
Studentpubar och skit
Så trött så trött.
Men vågen är snäll mot mig, även om jag både drack massa öl i helgen, herregud vet inte hur länge sen jag drack så mycket öl på en gång, var på studentpub så fanns inget annat val, och har ätit popcorn och bullar. I söndags visade den 51,5, men då var jag uttorkad, så får räkna med 52 som den visade i måndags. Jippi, eller nåt.
Får för mig att jag är...inte lycklig på något sätt men någorlunda tillfreds med livet. Men sen kommer jag på att det är jag inte alls. För det är så mycket som är fel, så mycket som jag skulle velat ha annorlunda än vad jag har. Så mycket måsten jag har som jag inte orkar ta tag i och istället förnekar jag det och göringenting istället, och så blir måstena bara fler. Fy fan för mitt liv.
Trött som sagt. har inte ork att ta tag i lägenheten, ser bara kaos där. Måste städa. måste tvätta, måste vara duktig så min hyresvärd inte slänger ut mig. Jag är inneboende nu och är livrädd för att värden ska bli förbannad på att jag grisar ner och inte håller ordning, så han kommer slänga ut mig så jag inte har någonstans att bo. Eller så tycker han att jag är hur bra som helst som nästan aldrig är hemma, nästan aldrig har besök, nästan aldrig dricker alkohol, har på hög musik eller något annat störande. Vem vet? Han säger inget men jag inbillar mig alla möjliga katastrofer, som vanligt.
Jävla katastroftänk, även om jag är medveten om hur överdrivet det är och inte realistiskt för fem öre så kan jag inte sluta oroa mig, och älta. Älta älta älta alla möjliga dåliga cenarion.
Hade önskat att jag kunde ta med mig den energin och optimism som jag visar utåt när jag äär i skolan eller liknande med mig hem på kvällen. Att jag någon dag kunde bara ställa mig och städa med samma lätthet som när jag är någon annan stans. Idiot, det är vad jag är.
Jag är inte normal nej
Är ingen bra vecka, stressar och stressar och blir bara förlamad av det. Skjuter upp och förbannar mig själv för det men fortsätter skjuta upp och förneka.
Eller vaddå, det är väl så jag gör jämt? Kan inte leva ett harmoniskt liv. Harmoni, vad är det? Kan jag kaosa till det så gör jag det. Jävla hjärna jag har som förstör för mig.
Tror ofta att jag är sjuk i huvudet på riktigt. Inte sjuk i huvudet att jag är psykiskt störd, utan värre än så, bara knäpp. Hur gör man för att inte hata sig själv hela tiden? Hur gör man för att tänka "normala" tankar. Att sluta sträva efter att gå ner i vikt betyder att ge upp för mig, det har det alltid gjort. Vad skulle jag göra om jag inte bryr mig om det? Allt låter så klyschigt men det är faktiskt precis så jag känner det.
Försökte föreställa mig ett liv utan matångest, med "bra" mathållning, frukost, lunch middag varje dag. Hur upprätthåller man det? Så mycket mat, så många måltider! Jag blir helt snurrig av att tänka på det. Det är lättare att fortsätta kämpa så som jag gör, faktiskt. Jag är inte stark eller ihärdig eller destruktiv, jag har bara inte mod att göra på något annat sätt.
Stress som sagt. Var nära att bli apatisk igår, men tvingade mig att svara L när han pratade med mig, tvingade mig att resa mig ur soffan och börja med middagen. Men det var svårt. Den hopplösa nattsvarta känslan satt i en halvtimma, sen kunde jag prata nästan normalt igen. Och äta middag "som jag skulle". som en duktig flicka.
Alla hjärtans dag, över
Tvådagar den här veckan som jag fasade för lite. Först fettisdagen och sedan alla hjärtans dag, två typiska "bli-bjuden-eller-bjuda-på-fika-dagar". Till min lycka blev det inget av det!
Fantastiskt nog har min goda trend hållit i sig! Och nu är det inte så jättestort och fantastiskt, men jag har ätit bra de senaste fyra dagarna. Måndag och tisdag höll det sig runt 1000 kcal var och igår och idag har jag landat på 600 per dag, vilket känns såhimla skönt! Mycket beror det på att L är sjuk och inte har någon matlust, och då kan jag ocksåsmita ifrån maten, score! (Fast jag tycker ju synd om honom också såklart!)
Dessutom var jag ute och promenerade i sammanlagt 1 ½ timme idag, i den här satans snömodden som är förjäkla jobbig!
Nu ska jag gå och sova, oavsett hur sent mina senaste inlägg är skrivna så försöker jag vända tillbaka dygnet till en mer normal dygnsrytm. Inte gå och lägga mig klockan 2 och gå upp klockan 11 varje dag, jag mår inte bra av det!
Hoppas er dag har varit okej också!
Over and over and over and over....
Jag har verkligen varit helt kass på att skriva nu ja. Kommer tappa alla mina läsare, jippi! >_<
Nä men jag har verkligen inte haft tid! hade jag kanske inte innan heller men då försummade jag mitt privatliv istället, nu försöker jag att inte sitta vid internet riktigt lika mycket som vanligt, och då blir bloggandet lidande.
Kan ju skriva ett litet inlägg om helgen som var, den var skön och inte så ångestfull som jag hade befarat, så det ska jag se till att knåpa ihop. Matsammanfattning kommer kanske, men inte idag är jag rädd (skriver iaf upp i en skrivbok så att jag inte ska glömma bort).
Skitdag!
Blev en riktigt jobbig avslutning på gårdagen. Var som sagt bortbjuden på kvällen på middag, jag tänkte att "det här ka nog gå bra, jag har nog lärt mig att hålla igen nu". Men usch så fel jag hade! Åt två stora tallrikar med soppa, och det hade väl varit okej om soppan hade haft massa grönsaker som utfyllning, men nej, bara massa linser, smör, buljong och kryddor i den. Inte nog med det, serverades focaccia till, helt vitt fluffigt bröd, och jag tog tre stora bitar av det. Mycket för att ha något att knapra på när de andra knaprade chips men ändå! inte alls okej. Sen hade jag ont i magen efteråt. Drack rött vin, sen tog det slut och jag ville dricka lite till så blev en 33 cl öl. Jag hade ju tänkt hålla upp med ölen också ett tag, men fanns ju fasen inget annat! Ja, minst sagt mycket som gick fel.
Lördag 15 sept:
Frukost 300 kcal.
Middag och kvällsmat 800 kcal.
Alkohol säkert 700 kcal.
Totalt 1800 kcal.
Jag kan verkligen inte säga att jag hetsade, det här var absolut ingen hets, men likväl en överätning. Blä vad äcklig jag är! Hade ångest när jag kom hem inatt och visste inte vad jag skulle göra. Det tjänar i princip inget till att lägga sig och göra sit-ups mitt i natten, jag är inte tillräckligt tränad för att det ska innebära speciellt mycket förbrända kalorier. Så jag satte mig och läste bloggar och det hjälpte faktiskt!
Idag visade såklart vågen mer än vanligt, jag hade dessutom varit uppe inatt och druckit vatten för att inte vara bakis, så de dumma siffrorna tror jag inte på. Hoppas att denna dagen utvecklar sig bättre!
Snabbis
Kommer ett litet snabbt inlägg bara, har egentligen inte tid att skriva.
Bloggen har krånglat i några dagar, jag har inte kunnat logga in, men nu är det fixat äntligen.
Kommer skriva ett inlägg senare med hur maten har gått de senaste dagarna, nu ska jag springa runt på stan och fixa massa ärenden, förbränna en massa med andra ord!
Don't be afraid, I won't hurt you!
Det har varit långt ifrån en bra dag, men jag trivs ganska bra med mig själv just nu.
Jag har precis varit ute och sprungit. och nej, jag är INTE duktig med mitt springande, jag spreang i mars, sen dess har jag inte sprungit en enda gång! Men nu har jag precis hittat en motionsslinga inte alls långt hemifrån så jag kan springa på grus och slipper asfalt (Asfalt är döden!).
Dock blev jag väääldigt förvirrad, när det stod att slingan är 2,5 km, jag sprang den två varv + kanske 0,5 km dit och hem och väl hemma kollade jag på klockan och det hade bara gått 27 min! Jag har isf sprungit med en hastighet av 12 km/timman! När jag inte har tränat ordentligt på flera månader! Visst att jag hade grym kondition förr i världen med det var ju 6 år sen! Jag fattar ingenting, tror nästan att slingan är felmärkt...
Förutom löpningen har jag inte gjort mycket idag, men maten har trots allt bara varit frukost klockan 11 imorse. Grymt!
Imorgon tänkte jag fixa lite inför skolan och kanske hjälpa en kompis med hennes kursböcker, och sen på kvällen blir det förfest och utgång!
Jag har kommit på en sak, att ha den här bloggen och uppdatera den bra, minst en gång i veckan, kommer vara precis den motivationen jag behöver för att sköta mig med maten. Jag vill ju kunna visa att det går bra för mig, så att ni läsare kan tycka att jag är "duktig".
Jag har precis varit ute och sprungit. och nej, jag är INTE duktig med mitt springande, jag spreang i mars, sen dess har jag inte sprungit en enda gång! Men nu har jag precis hittat en motionsslinga inte alls långt hemifrån så jag kan springa på grus och slipper asfalt (Asfalt är döden!).
Dock blev jag väääldigt förvirrad, när det stod att slingan är 2,5 km, jag sprang den två varv + kanske 0,5 km dit och hem och väl hemma kollade jag på klockan och det hade bara gått 27 min! Jag har isf sprungit med en hastighet av 12 km/timman! När jag inte har tränat ordentligt på flera månader! Visst att jag hade grym kondition förr i världen med det var ju 6 år sen! Jag fattar ingenting, tror nästan att slingan är felmärkt...
Förutom löpningen har jag inte gjort mycket idag, men maten har trots allt bara varit frukost klockan 11 imorse. Grymt!
Imorgon tänkte jag fixa lite inför skolan och kanske hjälpa en kompis med hennes kursböcker, och sen på kvällen blir det förfest och utgång!
Kanske kanske...
Har fått lite mer hopp än igår.
Kanske kanske kommer det lösa sig för mig i höst. kanske att jag vågar skicka in ansökningspapprena till csn nu. Jag är sån att jag inte vågar ta ut något i förskott så jag har inte sökt eftersom jag inte visste om jag skulle.
Har ätit frukost idag, planerar hamburgare till kvällen (hemgjorda) och hoppas hoppas att jag kan stå emot och bara ta en. Det finns grönsaker och jag är sugen!
Det är mitt problem, jag äter inte för att jag är hungrig, jag äter bara för att jag är sugen. Måste ha nåt i munnen. Försöker dricka kaffe, te, energidricka, funlight, vatten, men det räcker inte. Jag blir inte tillfredställd av det. Äter läkerol när jag inte står emot.
Igår åt jag en hel ask läkerol. På...kanske två timmar.
Måste lära mig att tugga tuggummi då.
Och jag vet att min bloggdesign är åt helvete ful, jag är värdelös på sånt verkar det som. Ska försöka ordna det nu när jag tänkte bli lite mer aktiv här.
Nu ska jag ut på stan och göra ärenden, hoppas komma hem med massa garn!
Kanske kanske kommer det lösa sig för mig i höst. kanske att jag vågar skicka in ansökningspapprena till csn nu. Jag är sån att jag inte vågar ta ut något i förskott så jag har inte sökt eftersom jag inte visste om jag skulle.
Har ätit frukost idag, planerar hamburgare till kvällen (hemgjorda) och hoppas hoppas att jag kan stå emot och bara ta en. Det finns grönsaker och jag är sugen!
Det är mitt problem, jag äter inte för att jag är hungrig, jag äter bara för att jag är sugen. Måste ha nåt i munnen. Försöker dricka kaffe, te, energidricka, funlight, vatten, men det räcker inte. Jag blir inte tillfredställd av det. Äter läkerol när jag inte står emot.
Igår åt jag en hel ask läkerol. På...kanske två timmar.
Måste lära mig att tugga tuggummi då.
Och jag vet att min bloggdesign är åt helvete ful, jag är värdelös på sånt verkar det som. Ska försöka ordna det nu när jag tänkte bli lite mer aktiv här.
Nu ska jag ut på stan och göra ärenden, hoppas komma hem med massa garn!
Framtid?
Idag har jag gråtit, och i helgen hade jag min värsta ångestattack på väldigt länge. Jag känner mig så jävla sjuk just nu. Hjälper inte med min psykolog, jag vill komma till vuxenpsyk så någon kan hitta det riktiga felet på mig.
Mitt liv är ett virrvarr just nu, jag har panik för hösten för det är inte helt fixat vad jag ska göra. Det är inte alls fixat faktiskt, jag är reserv på den enda utbildningen jag har chans att gå.
Jag trodde jag skulle gå en annan kurs men jag gick från toppen till botten på en vecka, från helt säker till att det inte finns en chans för mig. FUCK! Jag vill vill vill men får inte. Hatar universitetet, var så mycket lättare på gymnasiet, där fick du alltid fortsätta och hade du missat något så löste det sig längre fram (okej jag vet att det inte är så men jag hade inga problem med skolan då). Nu, varför ska jag gå och ha ångest över skolan hela tiden när jag egentligen borde ta det lungt med det ÅTMINSTONDE!
Maten har gått åt helvete också det senaste, jag gjorde en sån där klassisk att jag lyckades komma ner till 53 kg iaf men sen förstördes det och nu är jag uppe på 56 igen. Jag som trodde att jag hade besegrat 56 för alltid, att jag inte skulle komma över 55 på väldigt lång tid.
Min plan nu är att jag äter frukost varja morgon (faktiskt!) och sen bara äter middag. Funkar inte varje dag för jag är ju expert på att fuska med en smörgås emellan men detta är planen. Längtar till jag (förhoppningsvis) börjar plugga igen så jag får RUTINER.
Hoping for a better tomorrow
Det gick ganska bra igår, tror att jag slutade på ett total på 600-700 kalorier. Jag orkar aldrig räkna ut det så exakt utan snittar för det mesta. Inte hej vilt, jag vet ju vad det mesta har i kcal/100 gram, men jag tar sällan fram vågen och kollar. Eventuellt leder det till att jag överdriver, men va fan, hellre ta i för mycket än för lite.
Idag ska jag käka köttfärssås med ris har jag bestämt, men planen är att bara äta typ kokta ärtor och morotsstavat utöver det. Så köttfärsgrejs vid fem och ärtoe/morötter vid kanske tio. Och två stora koppar kaffe imorse vid tio. Fin plan.
Jag har hittat en fil på ICA maxi, från falköpings mejeri, med blåbär- och vaniljsmak, som bara är 45 kcal/100 ml. Det står Lågkalori på den, så jag tror att den har sötningsmedel eller nåt, för annars förstår jag inte hur den kan ha så lite. Jo, för dessutom står det att den har 1,3 % fetthalt, andra filer med smak som har 0,5 % fett är på 65 kcal/100 ml. Hur fan funkar det?? Jag är rädd att det var typ tryckfel på det paketet. När jag åker till den affären nästa gång måste jag få klarhet i det här.
Nu ska jag ut i solen och införskaffa lite D-vitamin. Har hört att det ska vara bra. Mysigare än att äta kalktabletter åtminstonde!
Crying at night, I want to be apart
Har, som vanligt, varit alldeles uppstressad det senaste. Tänkt igenom tusen strategier för att tappa vikt, får se om jag lyckas med något. Äta små portioner är svårt, jag funkar bättre med att inte äta alls, ha! Idag har jag druckit två koppar kaffe än så länge, men jag slår vad om att det kommer förstöras fram på kvällskvisten.
Vissa undrar hur man står sig i flera timmar på att inte äta någonting. Hur lätt som helst tycker jag! På morgonen dricker jag kaffe, sen, förutsatt att jag åker hemifrån och gör något speciellt så kan hela dagen gå utan mat. Det är bara att inte komma i närheten av mat så lockar den inte. Tyvärr blir jag ofta sugen när jag kommer hem, då springer jag till kylskåpet och småäter på något. Helst en morot eller så men ibland blir det en ostbit, en riskaka eller något värre. Och som sagt, så har jag min älskade sambo som alltid ska äta middag...
Jag får ibland känslan att NU, nu börjar det, nu ska jag lyckas att få till en viktminskning som håller i sig, och någon gång ska jag ju lyckas. Fan jag har ju lyckats tidigare! Jag kan!
Var ute och sprang för en vecka sedan. Andra gången iår. Blev 40 minuter den här gången, så det blev längre, och inte heller denna gången fick jag ångest och uppgivenhetskänslor under springturen. Det kändes faktiskt bra, vilket gör mig hoppfull! Jag kommer säkerligen inte börja springa flera gånger i veckan, men kan jag lyckas komma ut såhär cirka en gång i veckan så måste jag ju få en lite bättre kondition än jag har nu, och kondition ger bättre ämnesomsättning, mindre sötsug och allt sånt där bra.
Förresten, JAG VILL HA EFEDRIN!! Fattar inte att det ska vara så svårt att hitta på svenska sidor, jag kan få tag på mycket starkare droger än så, men jag vill ha efedrin. Känns inte speciellt säkert att köpa från utlandet, och alla varnar för att man kan köpa verkningslös skit om man inte vet vad man vill ha. Så, ska någon som läser detta köpa och typ inte vill ha alla så kan jag lätt köpa hälften eller nåt. Ehe, som att någon läser min blogg öht -_-'
Har suttit i skolan och hos min psykolog idag, och börjat grina som vanligt. Jag hatar att jag har så lätt till tårar, men jag antar att det är bättre än tvärt om. Det betyder ju att jag kan känna saker.
DIEEE DIEEE DIEEEE!!
Det har inte varit bra sen sist.
Går och harvar hos min psykolog en gång varannan vecka men kommer ingenstans. Jag vill ha en plan! Jag vill ha svar!
Jag vill veta om jag kan bli normal i huvudet, om jag någonsin kommer leva mitt liv nöjd, och inte som nu, bara vänta på att ge upp.
Jag vill ge upp, och då menar jag inte ta livet av mig, utan bli helt apatisk. Ligga i sängen hela dagarna, inte äta, inte dricka, inte prata.
Vikten står still sen tre månader tillbaka och jag blir så frustrerad! Jag vill inte väga 55 kg! Jag trivs så himla dåligt i min kropp. Varje morgon när jag vaknar och kliver ur sängen och ser mina tjocka ben blir jag arg på mig själv. Varför gör jag inget åt det? Varför förstör jag alltid för mig själv med att äta?
Önskar att all aptit skulle försvinna, eller att jag helt plötsligt skulle bli aspepp på att börja träna tre gånger i veckan.
Och till råga på allt sitter jag och är arg för att jag tänkte låna en bok på biblioteket (till skolan) och så är det någon som har lånat den redan, så det är bara att åka hem med outrättat ärende.
Fuck my life, just nu. Så peppig jag är alltså.
Jul jul strålande jul
Rubriken får syfta på att det är lucia och på att jag verkligen tycker om den låten. Dock är det mycket med julen jag inte alls gillar.
Julen är ju tänkt att vara en så fin och stämningsfull högtid. För mig har den mest inneburit stress, ångest och problem de senaste tio åren.
En massa julklappar ska köpas och jag är alltid ute i sista stund. Förhoppningsvis blir det inga panikköp den 23de iår, men det skulle inte förvåna mig.
Sen är det själva julafton. När jag var yngre firande jag två julaftonar på en dag, först en med pappas släkt på eftermiddagen, sen en med mammas släkt på kvällen. Mina föräldrar är skilda så gemensamt var det inte tal om, de kan knappt befinna sig i samma rum utan att gräla med varandra. Därför var det alltid stress stress, och dåligt samvete när vi åkte ifrån pappa att vi åkte miss i julfirandet, och dåligt samvete när vi kom till mamma för vi kom alltid försent så dagen var nästan slut. Sen att pappa började länga julfirandet hon honom senare och senare på dagen gjorde det ju bara värre. Inte en tanke på oss barn! (Jag har tre systrar.)
Nu är det bättre, nu firar vi två dagar i rad istället, men allt organiserande med de olika inblandade, min syrra som bor i Stockholm och ska passas in i det här, noll kommunikation mellan alla, fan vad trött jag blir på allt! Och alltid är det jag som får förmedla vad alla tänker och vill. Suck. Förlåt att jag bara gnäller men jag behöver få ur mig det.
Förstår bara inte varför det måste bli en massa drama och oenigheter runt en liten skiten dag! När jag väl sitter där kan jag inte ta det lugnt heller, för all irritation ligger och pyr under ytan.
Maten tenderar jag tom att glömma bort i oron på allt annat, konstigt nog. Men det är två dagar, blir detmycket då är det inte hela världen, jag får ta igen det efteråt. Hade varit skönt om jag kan hinna tappa lite mer innan, så jag har något att "ta på", om man säger så.
Jag tror ärligt talat att det är något fel på min våg!
Jag har en analog, och den visar typ 54 nu (ops nu skrev jag vikten, jaja då får det va så) vilket är samma som jag har legat på i typ två månader, men det känns som att jag har gått ner mer än så. Det ser ut så också, inbillar jag mig, när jag tittat på mina lår och på mina skulderblad. Och i helgen var jag hemma hos mina morföräldrar och testade deras våg. Den är också analog, och även om jag hade ätit en bulle under dagen (inte morgonvikt) så visade den typ 52! Jävligt förvirrande.
Angående min kropp har jag fått EN kommentar. Från en kompis som jag inte hade träffat på länge. Hon sa att jag hade blivit jättesmal. Jag skrattade bort det och sa något i stil med "jag vet inte jag har inte vägt mig på jättelänge". Hon vet att jag har varit sjuk, men hon kände inte mig då så hon vet inte hur jag såg ut, och hon har själv haft matproblem så jag blev lite orolig när hon sa så. Fan, jag vill ju att det ska synas men samtidigt inte, jag vill inte att folk ska börja oroa sig och hindra mig. Väldigt ambivalent känsla det där.
Nu ska jag hem snart, vad skönt det ska bli! Ska försöka fixa lite saker med julklappar och boka tvättid och sånt ikväll, när jag inte har några studier ivägen. Jag vill helst inte skriva på bloggen hemma, ifall min kille skulle se det, skulle inte gillas så mycket...så det är en annan anledning att jag inte kan uppdatera så ofta. Jag är ju alltid på språng, hehe!
En sak som är jättekonstig! Jag fryser typ ingenting. Inte för att det är kallt. Inte för att jag förhoppningsvis får mindre fett på kroppen. När min famlij och mina klasskompisar klagar på att det är kallt tycker jag att det är behagligt! Men det lär väl komma. Varför skulle jag slippa det? Frysenheten hör ju till att vara underviktig, och hur mycket jag än hatar att frysa så kan jag tänka mig att göra det för att bli smalare. Haha, puckojag!
Julen är ju tänkt att vara en så fin och stämningsfull högtid. För mig har den mest inneburit stress, ångest och problem de senaste tio åren.
En massa julklappar ska köpas och jag är alltid ute i sista stund. Förhoppningsvis blir det inga panikköp den 23de iår, men det skulle inte förvåna mig.
Sen är det själva julafton. När jag var yngre firande jag två julaftonar på en dag, först en med pappas släkt på eftermiddagen, sen en med mammas släkt på kvällen. Mina föräldrar är skilda så gemensamt var det inte tal om, de kan knappt befinna sig i samma rum utan att gräla med varandra. Därför var det alltid stress stress, och dåligt samvete när vi åkte ifrån pappa att vi åkte miss i julfirandet, och dåligt samvete när vi kom till mamma för vi kom alltid försent så dagen var nästan slut. Sen att pappa började länga julfirandet hon honom senare och senare på dagen gjorde det ju bara värre. Inte en tanke på oss barn! (Jag har tre systrar.)
Nu är det bättre, nu firar vi två dagar i rad istället, men allt organiserande med de olika inblandade, min syrra som bor i Stockholm och ska passas in i det här, noll kommunikation mellan alla, fan vad trött jag blir på allt! Och alltid är det jag som får förmedla vad alla tänker och vill. Suck. Förlåt att jag bara gnäller men jag behöver få ur mig det.
Förstår bara inte varför det måste bli en massa drama och oenigheter runt en liten skiten dag! När jag väl sitter där kan jag inte ta det lugnt heller, för all irritation ligger och pyr under ytan.
Maten tenderar jag tom att glömma bort i oron på allt annat, konstigt nog. Men det är två dagar, blir detmycket då är det inte hela världen, jag får ta igen det efteråt. Hade varit skönt om jag kan hinna tappa lite mer innan, så jag har något att "ta på", om man säger så.
Jag tror ärligt talat att det är något fel på min våg!
Jag har en analog, och den visar typ 54 nu (ops nu skrev jag vikten, jaja då får det va så) vilket är samma som jag har legat på i typ två månader, men det känns som att jag har gått ner mer än så. Det ser ut så också, inbillar jag mig, när jag tittat på mina lår och på mina skulderblad. Och i helgen var jag hemma hos mina morföräldrar och testade deras våg. Den är också analog, och även om jag hade ätit en bulle under dagen (inte morgonvikt) så visade den typ 52! Jävligt förvirrande.
Angående min kropp har jag fått EN kommentar. Från en kompis som jag inte hade träffat på länge. Hon sa att jag hade blivit jättesmal. Jag skrattade bort det och sa något i stil med "jag vet inte jag har inte vägt mig på jättelänge". Hon vet att jag har varit sjuk, men hon kände inte mig då så hon vet inte hur jag såg ut, och hon har själv haft matproblem så jag blev lite orolig när hon sa så. Fan, jag vill ju att det ska synas men samtidigt inte, jag vill inte att folk ska börja oroa sig och hindra mig. Väldigt ambivalent känsla det där.
Nu ska jag hem snart, vad skönt det ska bli! Ska försöka fixa lite saker med julklappar och boka tvättid och sånt ikväll, när jag inte har några studier ivägen. Jag vill helst inte skriva på bloggen hemma, ifall min kille skulle se det, skulle inte gillas så mycket...så det är en annan anledning att jag inte kan uppdatera så ofta. Jag är ju alltid på språng, hehe!
En sak som är jättekonstig! Jag fryser typ ingenting. Inte för att det är kallt. Inte för att jag förhoppningsvis får mindre fett på kroppen. När min famlij och mina klasskompisar klagar på att det är kallt tycker jag att det är behagligt! Men det lär väl komma. Varför skulle jag slippa det? Frysenheten hör ju till att vara underviktig, och hur mycket jag än hatar att frysa så kan jag tänka mig att göra det för att bli smalare. Haha, puckojag!
Oj vad snabb jag är..!
Redan nu uppdaterar jag igen! Brukar inte vara så här försigkommen.
Jag vägde mig imorse. Frustrerad, det händer ingenting! Jag har stått kvar på ungefär samma vikt i två månader, även om jag äter runt 1000 kcal per dag! Jaja, jag vet vad det beror på, det är helgerna som förstör det. Då blir det fest, och när det är fest så blir det alkohol och ofta massa snacks, och så har den duktiga veckan varit helt i onödan!
Därför har jag bestämt att jag ska försöka dra ner på alkoholen. Bra både i hälsosynpunkt och i kalorisynpunkt. Ska försöka att dricka högst en dag i veckan, och inte så mycket den gången. Kanske två glas vin? Håller jag det, och håller mig borta från jordnötter och nachochips så KOMMER detta gå. Och då kanske jag inte behöver lika mycket alkohol för att bli glad i hågen, hihi.
Idag har jag varit hos min psykolog, och sen har jag varit i skolan. Vi har en ganska flummig uppgift nu som vi ska redovisa i grupp på torsdag, men nästan ingen i gruppen förstår riktigt vad den går ut på... Får göra vårat bästa, jag oroar mig mer för den individuella uppgiften som ska in nästa tisdag. Ghaa, inlämningar hela tiden! Men universitetet är kul i alla fall, och jag läser ett ämne jag verkligen tycker om.
Har suttit och trixat med bloggdesignen, och även om sidan ser nästan likadan ut så fick jag till en del iaf, men det ska bli mer snart.
Har läst lite andra bloggar i samma stil som min nog kommer bli, och tiden bara flyger iväg! Måste dra hem nu och laga till lite middag, fasen att det alltid blir så sent. Tycker inte om att äta för sent, även om det går bra fram till ca åtta på kvällen. Tyvärr vill killen ofta inte äta förrän senare än så, och inte börjar han göra mat heller så det måste vara jag som drar i det och då blir klockan ofta nio-halv tio innan vi hinner äta. Blä. Gillar inte. Svårt att äta lite när man bor ihop, och allra helst när jag har en pojkvän som ÄLSKAR fet mat. Men jag gör så gott jag kan.
Imorgon ingen skola. Ska försöka få tummen ur och baka bröd. Har tänkt göra det i flera dagar, tycker killen behöver smaka mitt goda bröd. (Hoppas han äter upp hela själv).
So long!
Jag vägde mig imorse. Frustrerad, det händer ingenting! Jag har stått kvar på ungefär samma vikt i två månader, även om jag äter runt 1000 kcal per dag! Jaja, jag vet vad det beror på, det är helgerna som förstör det. Då blir det fest, och när det är fest så blir det alkohol och ofta massa snacks, och så har den duktiga veckan varit helt i onödan!
Därför har jag bestämt att jag ska försöka dra ner på alkoholen. Bra både i hälsosynpunkt och i kalorisynpunkt. Ska försöka att dricka högst en dag i veckan, och inte så mycket den gången. Kanske två glas vin? Håller jag det, och håller mig borta från jordnötter och nachochips så KOMMER detta gå. Och då kanske jag inte behöver lika mycket alkohol för att bli glad i hågen, hihi.
Idag har jag varit hos min psykolog, och sen har jag varit i skolan. Vi har en ganska flummig uppgift nu som vi ska redovisa i grupp på torsdag, men nästan ingen i gruppen förstår riktigt vad den går ut på... Får göra vårat bästa, jag oroar mig mer för den individuella uppgiften som ska in nästa tisdag. Ghaa, inlämningar hela tiden! Men universitetet är kul i alla fall, och jag läser ett ämne jag verkligen tycker om.
Har suttit och trixat med bloggdesignen, och även om sidan ser nästan likadan ut så fick jag till en del iaf, men det ska bli mer snart.
Har läst lite andra bloggar i samma stil som min nog kommer bli, och tiden bara flyger iväg! Måste dra hem nu och laga till lite middag, fasen att det alltid blir så sent. Tycker inte om att äta för sent, även om det går bra fram till ca åtta på kvällen. Tyvärr vill killen ofta inte äta förrän senare än så, och inte börjar han göra mat heller så det måste vara jag som drar i det och då blir klockan ofta nio-halv tio innan vi hinner äta. Blä. Gillar inte. Svårt att äta lite när man bor ihop, och allra helst när jag har en pojkvän som ÄLSKAR fet mat. Men jag gör så gott jag kan.
Imorgon ingen skola. Ska försöka få tummen ur och baka bröd. Har tänkt göra det i flera dagar, tycker killen behöver smaka mitt goda bröd. (Hoppas han äter upp hela själv).
So long!
Nu blir det åka av!
Äntligen har jag fått tummen ur och skaffat bloggen som jag tänk göra i säkert tre månader nu!
Eftersom jag vet hur jag fungerar så kommer jag inte skriva med intentionen att uppdatera varje dag, för jag har varken diciplin eller ork att hålla det. Istället kommer jag uppdatera kanske en gång i veckan och skriva lite längre inlägg de gångerna. Hoppas att jag kan hålla detta nu!
Jag har inte bestämt hur utlämnande jag ska vara här, men det är en anonym blogg, eftersom jag kommer prata om förbjudna ämnen, och dela med mig av tankar om min kropp, mat och att gå ner i vikt. För det är det jag håller på med nu, viktminskning.
Jag behöver inte ljuga för mig själv, jag vet att jag försöker gå ner i vikt, hålla igen på maten. Jag har gjort det innan, med väldigt bra resultat, men nu ska jag försöka att inte gå ner för mycket, bara så att jag kommer en bit under gränsen för undervikt.
Fan, skulle mina kompisar läsa det här skulle de slå ihjäl mig, med tanke på vad jag har varit med om innan.
Lika bra att jag berättar med en gång; jag har legat på sjukhur för ätstörning, jag har sondmatats, jag har gått i terapi i över ett år, men jag har inte blivit frisk. Inte helt, eftersom jag strävar neråt nu igen. Men vad ska jag göra? Jag kommer inte på något bättre att prestera bra i just nu, inget som jag kan bli riktigt stolt över själv. Jag vet att jag inte kommer kunna vara underviktig hela mitt liv, men jag kan juu få vara det ett tag, så att jag kan se på min kropp ibland och i alla fall tycka den är fin.
Nu måste jag gå, so long!
