soulstitch

Så trött så trött.

 

Men vågen är snäll mot mig, även om jag både drack massa öl i helgen, herregud vet inte hur länge sen jag drack så mycket öl på en gång, var på studentpub så fanns inget annat val, och har ätit popcorn och bullar. I söndags visade den 51,5, men då var jag uttorkad, så får räkna med 52 som den visade i måndags. Jippi, eller nåt.

 

Får för mig att jag är...inte lycklig på något sätt men någorlunda tillfreds med livet. Men sen kommer jag på att det är jag inte alls. För det är så mycket som är fel, så mycket som jag skulle velat ha annorlunda än vad jag har. Så mycket måsten jag har som jag inte orkar ta tag i och istället förnekar jag det och göringenting istället, och så blir måstena bara fler. Fy fan för mitt liv.

Trött som sagt. har inte ork att ta tag i lägenheten, ser bara kaos där. Måste städa. måste tvätta, måste vara duktig så min hyresvärd inte slänger ut mig. Jag är inneboende nu och är livrädd för att värden ska bli förbannad på att jag grisar ner och inte håller ordning, så han kommer slänga ut mig så jag inte har någonstans att bo. Eller så tycker han att jag är hur bra som helst som nästan aldrig är hemma, nästan aldrig har besök, nästan aldrig dricker alkohol, har på hög musik eller något annat störande. Vem vet? Han säger inget men jag inbillar mig alla möjliga katastrofer, som vanligt.

Jävla katastroftänk, även om jag är medveten om hur överdrivet det är och inte realistiskt för fem öre så kan jag inte sluta oroa mig, och älta. Älta älta älta alla möjliga dåliga cenarion.

Hade önskat att jag kunde ta med mig den energin och optimism som jag visar utåt när jag äär i skolan eller liknande med mig hem på kvällen. Att jag någon dag kunde bara ställa mig och städa med samma lätthet som när jag är någon annan stans. Idiot, det är vad jag är.

Känslorna går bergochdal-bana, ledsen hur mycket som helst, glad och uppåt i nästa stund, sen trött på livet, sen inte bry sig om nånting. Blir så trött, kan jag inte bara stanna på en nivå och få vara där ett tag?

 

Som jag befarade var vågen inte lika snäll i förrgår som förra veckan. Visade 53,4 igår och 53,1 idag. Fan att det ska gå så långsamt. Och hoppa massa fram och tillbaka. Jaja, bara att fortsätta kämpa.

 

Känns som att jag ätit konstant idag, fast när jag försöker räkna på det kommer jag fram till att två smörgåsar + två ägg + två skivor gravad lax och grönsaker + ett äpple inte kan bli så mycket. 600 kcal max. Men det känns som mycket mer, som att jag ätit hela tiden. Skumt.

 

Är snart hemma, usch för att det är så långa dagar, åker hemifrån vid åtta på morgonen och kommer hem sex/halv sju. Har dessutom fått sommarjobb (helt galet och fantastiskt, kan inte tro att en som misslyckad person som jag har lyckats med det) så jag kommer jobba alla lediga veckor i sommar. Alltså inte vara ledig någonting. Min ekonomi är glad men min kropp kommer nog inte vara så glad. Jag fasar för det, hur fan ska jag orka? Koomer inte orka städa eller laga mat eller ta hand om mig själv någonting de veckorna. Och att träffa kompisar, festa, ha kul..ha, det kan jag glömma!

Första dagen på länge jag känt mig nästan frisk! Konstigt nog, för idag har jag hållt igång nästan konstant, och massa nya intryck och utmaningar. Hoppas att det håller i sig, för imorgon blir det samma sak! Och glad, eller något. Inte deprimerad åtminstonde, och varje timme jag inte bara vill gråta känns som en underbar timme.

 

Har förutom att hålla igång varit hyyyyfsat duktig med maten. Åt mellanmål/frukost innan lunchen, så därför blev den i sin tur mindre. Mellanmålet på eftermiddagen var nästan obefintligt men tyvärr var det en väldigt stor middag. jag räknar på 200 + 400 + 50 + 600. Totalt 1250, usch vad mycket! Vet att jag kommer röra på mig mer, och vet samtidigt att jag kommer äta lite mer. Imorgon får i alla fall jag göra middagen, på gott och ont. Skönt att få ha kontrollen i köken, samtidigt jobbigt att behöva ta det ansvaret istället för att få maten serverad. Jaja, det är väl det man får räkna med.

 

Imorgon ska jag väga mig på digitala igen, hoppas på ett bra besked. Rädd att den inte kommer vara lika snäll som senast, även om den BORDE det med tanke på att jag bara slarvat en dag på två veckor.

 

Hittade en länk till en sida som skulle räkna ut ens totala kaloribehov per dag, anpassat efter ålder, längd, vikt, aktivitetsgrad och aktiviteter. Enligt den skulle jag göra av med 2300 per dag, på min längd och vikt, stillasittande och bara en halvtimmes promenad per dag. Ni får kolla själva, hoppas länken funkar: http://www.muscles.se/bmr/bmr-kalkylator.htm

 

Jag kan verkligen inte tro på det! Min verklighet de senaste åren vittnar om att det inte är så! Förstår ingenting, överdrev tom med lägre vikt och lägre längd, och ingen aktivitet alls och det skulle ändå bli 2000 kcal. Ha! Jag behöver ju bara äta 1000 kcal för att stanna på min vikt eller tom gå upp. Så...antagligen är jag konstig eller så räknar sidan fel åt helvete? Ja vem vet...

Sitter hemma och känner mig ensam. Men inte lika ensam som igår. Då åkte L iväg med en kompis, jag trodde att han skulle vara tillbaka eller höra av sig en timma efter det men inte ett ljud från honom på fyra timmar. Så där satt jag och kände mig tragisk. Sen kom han hem och det visade sig att han hade följt med kompisen hem och fikat, och inte tänkt på mig. Jag som är så isolerad som det är, behöver inte bli mer ensam än jag redan är!

 

Har varit sjuk i två veckor nu, febrig/snorig/hostig om vartannat, har inte kunnat ta det så lugnt som jag skulle gjort för att bli frisk direkt men nu har jag försökt att ta det lugnt så förstår inte varför jag inte kan bli frisk! Så är bara sjuk och tråkig och ensam.

 

Behöver verkligen få kontakt med en psykolog snart! De senaste tio dagarna har jag haft ångest större delen av. Vet inte vad jag ska kalla det, men känns nästan som att jag är deprimerad på riktigt. Vill göra saker men orkar inte ta mig för. Kunde följa med till en kompis till L idag men då skulle vi promenerat tre kilometer och jag kan inte det om jag ska bli frisk nån gång.

 

I alla fall, måste ha psykologkontakt! Har flera gånger funderat på att "ge upp" och åka ner till psykakuten. För att bara fåvila några dagar. Har aldrig lagt in mig så men det känns fan inte helt främmande just nu. Pratade med min morsa och hon frågade om jag inte har någon att prata med till jag får en riktig kontakt. Men det har jag inte. Kan bara ringa och klaga för henne ibland. Sa att jag tänker att det är bara att stå ut i ett par månader eller så. Vill orka. Vill klara skolan och känna mig duktig.

 

Igår var jag så trött så jag gick och la mig vid 8. Sov till tolv idag. Därför "missade" jag middagen igår och åt bara frukost och mellanmål. Blev nog 550 kcal typ. Har legat på en hyfsat jämn nivå på mellan 800 och 1000 de senaste veckorna. Känns helt okej att göra det. Hade varit ännu bättre om det alltid låg på 600 men det klarar jag inte i dagsläget och det är bättre än att överäta upp till 2000 nån gång ibland och förstöra för kroppen. Eller vänta, jag slarvade ju i fredags kom jag på. Åt som vanligt, men ville dricka lite vin på kvällen och äta onyttigt, som blev popcorn och salta pinnar. Så den dagen blev det kanske 1800 kcal. Så man kan ju säga att jag kompenserade det igår.

Har fått liv i min digitala våg igen! Den dog efter en översvämningsolycka i badrummet, och länge trodde jag att det var hela vågen som blev trasig. Men nu tog jag äntligen tag i att köpa nytt batteri och testa, och det var bara det som behövdes! Dock fortsätter jag att väga mig på min analoga, för den är jag så van med, plus att det känns bra att inte snöa in sig på decimaler.

 

I alla fall så visade vågen, den digitala, idag 53,2 kg. Så jag har gått ner! Sakta men säkert...

 

Tyvärr är det det enda positiva för mig just nu för jag mår verkligen skit! Deppig varje dag, gråter varje kväll, känns som att jag och L inte kan kommunicera med varandra och att jag oroar mig för honom mycket mer än vad jag borde/vad han vill. Jag förstår inte vad han tycker och tänker om vårt förhållande och eftersom vi inte kan prata om det så förutsätter jag bara det värsta.

 

Shoppar bort lite pengar på internet för att trösta mig. Inte så det är farligt mycket, jag är rätt sparsam av mig, får studiebidrag som jag försörjer både mig och L på, så då måste jag vara sparsam. Tänker ibland var härligt det skulle vara att vara ihop med en kille som har ett fast jobb med en inkomst på 25000 så mina 9000 inte ska behöva betala både hyra, el, mat och allt annat till två pers. Men känns som att jag skulle bli alldeles bortskämd då. Jag är van att inte begära för mycket utan vara glad för det jag kan få.

 

Uh, jag förstår inte varför jag har så svårt att sätta mig och skriva, men när jag väl sätter mig så blir det massa text, jag har inte precis skrivkramp, bara svårt att få tummen ur så att säga.

 

Nu ska jag hem och bara VILA resten av dagen, eller i alla fall hålla mig inomhus. Har varit förkyld i över en vecka och trott att jag blivit frisk men det släpper inte, och jag vill bli helt frisk så jag kan powerwalka ordentligt utan att kvävas eller få hostattacker. Frustrerande men det är så det är.