soulstitch

Insåg att det var precis ett år sedan jag gjorde comeback till den här bloggen förra gången. Och nu är jag här igen. Återfallet jag hade förra året var riktigt illa från maj till september/oktober. Sen hände något, jag vet inte vad, men jag slutade svälta mig. Jag tränade en massa, byggde muskler som tusan och åt mer. Frukost varje dag tex, något jag har slutat med nu igen sen en vecka tillbaka. Min kille sa vid ett tillfälle i höstas att han tyckte att jag åt alldeles för lite motsvarade hur mycket jag tränade. Åh så bra jag mådde av att höra det! Dock gick jag ändå upp i vikt hela tiden från september till december och då vägde jag till slut 60 kg. Jag passerade gränsen som jag inte hade varit över på mer än elva år, sen jag var tonåring. Det var hemskt, men jag älskar träningen så mycket så det är jobbigt att jag inte vill sluta bygga muskler och gå ner muskelvikten. Försöker tänka att de fem kilo jag gick upp främst är muskler, för jag ser och känner att jag har blivit mycket starkare. Men det är svårt! Och det värsta av allt, jag älskar benträning, knäböj mm, och av den träningen har jag fått muskler som gör min rumpa större! Så hemskt, jag vill inte ha former! Så kläder som är tajta över stussen och även de som man inte kan ha för mycket rygg/axelmuskler har blivit för små. Men jag är inte kvar på 60 kg, jag har gått ner till 58 nu på bara några dagar, och suget att gå ner mer är så starkt! Jag klarar visst inte att kämpa för att bli frisk. Jag faller igen, precis som varje sommar. Precis som att jag måste må dåligt när andra går på semester och lever livet. Som att jag måste pina mig själv, måste lida.