soulstitch

En stor ledsenhet fyller hela mig. Sorg för allt. Jag åkte förbi en stor graffitimålning signerad av nazister, och den har suttit där ett tag, där många kan se den, utan att någon försöker måla över. Och det är så hemskt. Vart ska det sluta? Jag hade katastroftankar som innefattade att det skulle bli tredje världskriget redan när jag var liten, och nu känns det bara mer och mer som en katastof som kan ske. Vad spelar det då för roll vad jag gör för mig själv? Varför ska jag kämpa? Världen är ett kaos som jag inte vill vara del av, jag vill inte befatta mig med alla dessa hemska människor som bär på så mycket hat. Den ena jag hatar är mig själv men andra vill jag väl, vill jag rädda, och det brytee mitt hjärta att jag inte kan göra det. Och med allt som går åt helvete känns det så meningslöst att försöka påverka i den lilla mån jag kan. Det kommer bara vara förgjort innan jag hinner blinka. Sorg.