Min mask
Är det någon som ser igenom min mask? Är det någon som ser hur jag låtsas och gör mig till?
Att jag är glad när jag är där, bland folk, men så fort jag går där ifrån börjar självhatet mala i huvudet.
"Jag hatar dig. Du är äcklig. Du är så äcklig. Varför ska du få gå runt här på jorden, du som inte ens har vett att uppskatta livet. Du är så meningslös. Du tror och vill vara betydelsefull, men istället är du bara patetisk och gråter på nattvagnen en lördag."
Så går tankarna. Är det normalt?
Jag hade en väldigt obehaglig dröm i natt. Att jag tittade på mina bristningar på låren, bara det att de var riktiga bristningar i huden. Jag petade i den och kunde pilla på köttslamsorna som hängde löst. Mest fascinerad över att det inte gjorde ont när det rimligtvis borde göra det. Jag rös i drömmen, för jag fattade att ett inte borde vara så. Kanske en uppgörelse inom mig om vad som är normalt att lida för?
