soulstitch

Fick idag återigen kommentaren "att du orkar, du verkar ta på sig så mycket". Och jag sa som jag brukar, "jaa, men så farligt är det inte, jag måste ju orka". Jag förstår inte riktigt de kommentarerna. Är det jag som överdriver min egna situation? Lyssnar jag inte på mig själv utan bara kör på? Vill jag lida, tar jag allt ansvar bara för att få leka martyr? 

 

Jag försöker svara ärligt på de där kommentarerna, men sanningen är att jag inte vet vad som är sant. 

 

Idag skrev jag in mig på AF. Inte för att jag vill jobba, jag har faktiskt tänkt ta ledigt fram till årsskiftet, för att jag behöver det efter examen, utan för att jag kände mig tvungen att vara duktig och göra som man ska göra. 

 

Och så har jag redan fått ångest för att jag är nära massa kompisar nu efter flytten men inte har hälsat på dem. För jag har ju inte fullt upp att få lägenheten dräglig? Nej ångest ska det vara, det är det som gäller, suck!

Nu ska jag gå och gräva i lite fler flyttkartonger.