soulstitch

Känner mig orolig, som att tiden bara går utan att jag hänger med. Oroar mig för flera saker, känner en massa otrygghet och det påverkar mig så himla mycket.

Det känns som att jag bara går och väntar på att det ska hända något, att det ska bli bra. Bra bara, vad det nu är. Det blir ju inte bra bara om jag går ner i vikt, det vet jag. Men det skulle kännas lite bättre (för stunden). Vågen håller sig på 52, plus minus några hekton. Jag tänker inte så där mycket på det exakta talet, jag vet hur mycket det kan variera och jag vet att det inte finns någon logik i det, så jag har slutat bry mig. Det viktiga är vad som händer över tid, att jag inte vill vara kvar på 52 om en månad, utan att det rör sig från 51 till 50 då.

 

Jag har ätit mycket idag, det blev lite fika på skolan. Obligatoriska fredagsfikan, nämligen. Vilket är så konstigt. Att fredagar då kan man fika lite extra på skolan eller jobbet, för det är ju fredag, men sen på kvällen så ska man fira lite extra då med (eller mycket), så middagen ska vara extra fet, och sen fredagsmys vid TVn, och sen ett par glas vin på det, för det är ju fredag. Blir ju världens frosseri, och har man hållt igen under veckan så förstörs det totalt på en dag! OM man ni ska fika extra på dagen, kan man inte göra det på tisdag eller nåt, så kan man hålla igen på middagen den dagen utan att det verkar för konstigt? Och när jag säger att det blivit mycket idag så är det typ 600 kcal so far. Men det kan säkert middagen förstöra senare!

 

Usch vilka sjuka tankar jag tänker! Förlåt att jag utsätter er för dem. Vill inte sprida min galenskap till fler.