soulstitch

Har inte glömt bort bloggen. Har mycket att göra så jag har dragit ner på mitt internetanvändande ganska mycket över lag. Så jag hinner inte med när jag väl sitter vid datorn. Men får titta in för att visa att jag lever i alla fall!

 

Borde vara rätt glad. Vågen har de senaste fyra dagarna visat 52.0, 52.0, 52.0 och 52.3. Så jag får tycka att jag är ganska stabilt på 52 nu. Ja, det tycker jag att jag får! Vilket känns konstigt, för jag känner mig inte så väldigt mycket duktigare med maten än tidigare, men något måste jag ju ha "lyckats" med.

 

Jo, två skillnader haar jag märkt! Dels att det är lättare att bara ta en gång av middagen, även om jag inte tar så mycket första gången. Det är att jag tänker att jag kan ha det som blir över till en matlåda till skolan. Jag har ju inte ätit lunch i skolan tidigare så då har det inte känts som att det är något att spara på, nu kan jag tom försöka äta mindre så att det blir till en "hel" lunch, alltså en lagomt liten lunch. Det andra är att jag nog har lite lättare ett inte ta när det bjuds på saker. Som i helgen, var vi ute några kompisar och en beställde in chilinötter. Som jag egentligen inte tycker så mycket om men äter när det finns. Jag trodde inte jag skulle klara mig helt ifrån det så jag tog tre stycken, sen räckte det. Jag åt inga fler och det är jag stolt över!

 

Sen har jag fått träffa psykologen som jag blev remitterad till och det var inte lika kul. Jag fick en ny remiss till en privat som jag får gå till 20 gånger. Hah! Jag behöver ju mer än 20 gånger, jag behöver ju något långsiktigt, något som jag vet får ta tid. Nu kommer jag vara stressad att den här någon inte kommer hinna någonstans på de veckorna, och att jag måste bevisa mig tillräckligt dålig för att bli tagen på allvar. Ni vet, det där klassiska tänket att man inte är sjuk nog vilket tvingar en att "bli" sjukare än vad man är. Jag vill ju inte det, jag vill ju kunna vara 100 % ärlig och få svar på hur jag ska leva med mig själv då. Så nej, jag är inte nöjd. Jag gick till en park och grät en halvtimma efter samtalet, besviken.