soulstitch

Jag börjar nästan bli lite rädd nu. Vikten går neråt, fortare än jag vill.

Jag är rädd att andra ska se, att de ska börja oroa sig, för jag ser själv att jag blir smalare.

 

Imorse visade vågen 50,2. Jag har tom försökt äta lite mer de senaste par dagarna för att stanna här och inte gå ner mer, men det verkar nästan som att jag har kommit över en tröskel så det går lättare. Eller så har jag verkligen kommit ifrån att äta normalt och fått en helt vrång uppfattning, Shit, skrämmande.

 

Tänkte att jag inte skulle gå ner mer under sommaren, har ett ganska ansträngande jobb framför mig som jag måste orka med.

 

Vet inte vad jag vill. Är väldigt förvirrad och tänker på ätstörningen och på mat hela dagarna känns det som. Och då inte vad jag ska äta, vad jag har ätit och så där, utan vad som är normalt kontra onormalt. Hur mitt liv ska se ut i framtiden, hur jag ska göra. Hur lever man med ett normalt förhållande till mat? Hur äter man då? Jag kan inte fatta alls hur jag skulle orka med att få in tillräckligt många mål under en dag. Och eftermiddagsmellanmål. Äter folk det? Eller är det en uppfinning för fritidsbarn och ätstörningspatienter?