soulstitch

Jag har en massa tvivelkänslor om mitt förhållande. Jävligt dumt, jag vet, vi har varit sambos länge och vi älskar varandra så hilma mycket, det vet jag. Men det finns saker som inte fungerar och som gör att jag mår dåligt. Kanske är jag bara rädd att bli ensam och tycker att det är bekvämt med ett förhålland, kanske skulle jag efter att ha varit ledsen för uppbrottet bli glad och fri när det gått ett tag? Vem vet, men jag vågar inte ta det steget för jag älskar L för mycket och vill inte såra honom.

 

Det är bland mycket annat dessa tankar jag har brottats med de senaste månaderna. För visst betyder ett förhållande att man måste kompromissa, men om det bara är den ena parten som kompromissar hela tiden?

 

Hatar att det ska vara så kompliserat, att man inte bara kan göra det som får en själv att må bra.

 

Sen att jag skulle få bo ensam om jag blev singel, det är en väldigt lockande tanke, men gud vad mycket dåligt samvete jag får när jag tänker det!