soulstitch

Sitter hemma, och ensam för en gång skull. Funderar på, hur skulle det vara om jag bodde ensam? Om jag faktiskt fick bestämma över mig själv, helt och hållet?

 

Först tänker jag att jag skulle få göra allt det jag verkligen vill. Men sen, jag skulle få göra allt det jag kanske inte vill göra, eller som skulle göra att jag faktiskt inte kan bo ensam. För skulle jag svälta mig för mycket skulle väl folk reagera och få in mig på psyket nånstans, och ensam skulle jag inte ha någon anledning att hålla mig ifrån att skära mig.

 

För ikväll är självskadesuget högt. Dt har det faktiskt varit den senaste månaden, värre än på länge. Jag vill inte, men i omgångar vill jag så himla mycket. Jag vet inte varför, bara att det känns som en sån himla bra metod att få bort ångesten på. Mycket snabbare än att inte äta, och mycket tidligare. Fan, för EGENTLIGEN vill jag inte. Jag vill inte ha de där jävla rakbladen vid mig. Men jag håller på att gå sönder inifrån, vad ska jag då göra? Hur ska jag förklara för min psykolog hur det känns när jag känner så här? Jag kan inte beskriva denna ångesten med ord, den bara finns där helt ordlös och stor och hemsk!