Wonderwall
Massa funderingar snurrar runt i huvudet. Vet inte hur jag ska få rätsida på någon av dem. Fortsätter att ifrågasätta mina val och förhoppningar. Skulle vara så mycket lättare att bara leva kvar i min nuvarande livssituation och aldrig behöva utsätta mig för förändringar. Har aldrig tyckt om att röra på min, resa och upptäcka nya platser. Jag trivs så bra här i min stad med mina vänner.
Sen, vad kommer det ha för betydelse om jag gör det ena eller det andra, varför bryr jag mig så mycket om mig själv? Det finns så mycket annat att bry sig om, lägger jag min kraft på det kanske jag kan förändra saker, förändra för andra. Hjälpa människor som har det svårt, sprida kunskap till människor med mycket kraft som i sin tur har möjlighet att förändra ännu mer.
Sen, igen, vad har det för betydelse om hundra år? Då kommer planeten ändå vara så miljöförstörd att inte en levande varelse kan existera, vi kommer gå tillbaka till det förhistoriska tillstånd jorden befann sig i i sin födelse, stora gasmoln över himlen, eldhav, sprutande magma.
Eller vara en kall tom planet, sten och grus, en gigantisk astroid.
Det är så mina tankar vandrar iväg och snurrar in sig om jag tillåter mig att tänka för mycket. Jag ser inte ens min egna sorgliga framtid, jag ser hela världens obevekliga resa mot döden, så vad gör det då om jag är lycklig eller inte?
Nu ska jag försjunka i en tidning och läsa om den fruktansvärda värld vi lever i och låtsas att jag inte behöver ta del av den
Kommentarer
Trackback