soulstitch

En galen sak, jag har inte vägt mig på nästan en vecka! Gick fort från en gång/dag till varannan till så här. Jag har fått lite extrajobb,och då måste jag gå upp klockan sex på morgonen. Orkar inte ta vikten då med allt vad det innebär av att smyga med vågen. 

 

Min inkomst både denna och nästa månad kommer hamna på typ 3000 spänn. Räcker nästan till hyran! Och innan februari fick jag pengar senast i november. Det är ändå helt okej att leva på nästan inga pengar. Kan tacka nej till saker utan dåligt samvete. Har börjat få sug efter att köpa kläder igen dock, köpte tre plagg för 150 kr på secondhand i måndags. Vilket slöseri!!

 

Och så är jag menssvullen. Och min mens borde ha kommit för en vecka sen. Men inte. Jag har liksom legat på tre kilo mindre och haft mens så det är inte vikten, det är bara min knäppa mens som aldrig har gått att lita på. Varken innan, under eller efter ätstörningen har den varit regelbunden. Och ja det kanske verkar som en liten grej men det är jobbigt ibland! Vet inte hur stor betydelse det har att jag har kopparspiral. Jag har inte fått massa mer ont av den åtminstone. 

 

Ja ja nog snackat om mitt blod. Jag tänkte våga väga mig på torsdag eller fredag, ligger kvar på gränsen mellan 53 och 54 kg, uh vad ska jag göra om det inte hänt något? 

Sitter och smälter maten just nu. Blev ärtsoppa idag, superbra mat på en massa olika sätt. Jag har märkt att middagarna här hemma har blivit mer och mer som jag vill ha dem. Alltså verkligen. Det är nästan så vi går på lågkolhydratdiet båda två. Många gånger som det har blivit bara morötter, sallad eller typ rotselleri istället för det vanliga inslaget av pasta eller potatis. Och även mer av att L kanske gör potatis till sig så tar jag nåt annat. Vi har även fortsatt att dra ner på köttkonsumtionen, äntligen får jag frossa i bönor och tofu så mycket jag vill! 

 

I fredags fick jag en helt galen panikattack. En sån där som jag bara får tre/fyra gånger om året. Var helt matt efter, orkade ingenting. Kunde knappt säga tre ord på raken. Känner verkligen inte igen mig när jag blir så. Vet inte heller om det är något jag borde gå till botten med. Jag menar, det är inte som att det händer så ofta att det försvårar mitt liv så mycket, men när det väl sker är det det hemskaste jag har upplevt.

 

Vikten har legat på 54,1 de två senaste gångerna. Alltså, det är ju BRA! Ganska stabilt minus två kilo sen julhelgen, det blir ju nästan 0,5 kilo i veckan. Så klart är jag ju alldeles för otålig och tänker bara att jag vill se 51 på vågen NU, å andra sidan tänker jag mig att fortsätter det så här skulle jag kunna vara på 48 till maj. Men jag ska inte ta ut något i förskott. 

 

Nästa vecka har jag äntligen lite jobb att se fram emot, äntligen! Så jävla trött på att vara hemma och bara kosta massa pengar utan att få något. Nu är filmfestivalen slut så den är inte ivägen längre. Ja och så har jag skickat in tidrapportering på ett jobb jag gjorde förra året så har jag tur får jag ut 3,5 tusen på det till slutet av månaden. Beroende på hur mycket skatt de drar. Gärna att de kan visa sig att jag får högre timlön än vad jag räknat med. Hoppas hoppas! Tänk när en bodde hemma och var en liten skitunge. Behövde inte bry sig om inkomst för att betala hyra och mat varje dag, när ett extrajobb som gav tusen spänn var pengar som kunde läggas på bara kläder, böcker och andra roliga saker. Fast jag är faktiskt jävligt stolt över att vara vuxen och fixa mitt eget boende, utgifter, elavtal och allt vad det är. Jag klarar allt om jag måste.