soulstitch

Hur trodde jag ens att jag någonsin skulle ha tur i livet? Att jag skulle kunna vara ett gott exempel och inspirera andra? Jag är förstörd. Jag är rutten och hopplös. Och ja, jag vet att det är väldigt elakt att säga detta till sig själv. Jag vet att jag raljerar över mina egna känslor och bortförklarar mitt dåliga med att jag borde veta bättre. Men jag har ingen självomsorg. Jag har lärt mig att jag ska jobba hårt, göra mina läxor och ha bra närvaro så kommer jag få gott omdöme av dem som bestämmer och då kommer jag klara mig. Men. Men... Som jag har läst så många gånger. Det är ingen som kommer tacka dig när du är utmattad och sjukskriven. Det finns inget tröstpris för att man gav allt. Så finns bara du själv. Och varför skulle jag ha tid? Jag har nog haft all tur jag blivit tilldelad i livet, det finns nog inte kvar något mer. Idag är en tung dag. I ett tungt liv. Idag vet jag inte vad jag ska göra för att göra det bättre. Idag är allt svart.