soulstitch

Åh, bryta ihop i skolan så att en hel drös av klasskamraterna ser en storgråta. Bra där!

Hostar som fan, trodde att jag skulle vara frisk nu efter att ha varit sjuk i nästan två veckor, men nej.

 

Har haft tenta idag, typ hela klassen har haft panik och varit i upplösningstillstånd de senaste veckorna pga den, så jävla skönt att den är över! Vi har haft så himla mycket att lära oss och det har gått så fort så ingen har hunnit med. Sen att det är 80% rätt som gäller för godkänt gör det inte lugnare.

 

Fast jag har inte haft tid att panika för plugget, jag panikar mig för min kropp istället, hatar att det alltid ser ut som att min mage och mina höfter är hur stora och fulla med fett som helst. Så himla opropertionerligt och konstigt! Och brösten som har krympt ihop till något obefintligt, jag fyller knappt en A-kupa längre.

 

Satt och pratade hela natten mellan lördag och söndag med en okänd kille jag träffade på tunnelbanan. Så dum i huvudet jag är att jag gjorde det hellre än att sova när jag ska upp tidigt, höll på att sluta med att jag inte hade någonstans att ta vägen och fråga desperat och jag kunde få slagga på hans soffa, men han ville inte det för hans tjej var hemma och förbannad på att han inte kommit hem. Jag lät säkert som att jag ville ha sex med honom eller att jag skulle sno hans grejer men jag behövde bara tak över huvudet! Det löste sig med att jag fick väcka min stackars syster klockan fyra och gråta i telefon i panik. Bra där. Han sa iaf att han var säker på att jag har borderline, han var tydligen lite insatt i det och sa att det var klockrent på mig. Skitskumt!

 

Aja, nu ska jag iväg och (hu!) ta en fika, för att fira att provet är över.

Igår. första bra dagen på länge. Åt en okej lunch, knaprade lite vitkål innan middagen och åt en okej middag, inget mer. Och med okej menar jag som hamnar på mellan 300 och 400.

 

En dålig dag på andra sätt. Personligt. Inget bråk, men underliggande aggression och besvikelse. Känner mig bortglömd, förgivettagen och ignorerad. Måste ta upp detta med L idag. vilket jag inte ser fram emot, men det är bättre att få det gjort än att låta det bero och bli större än det är.

 

Jag kan nästan inte skriva märker jag, har varit ute hela dagen i inte alltför varmt väder så mina fingrar är stela av köld. Har jävligt dålig blodcirkulation så jag är van, men det är irriterande!

 

Träffa psykologen igen, både längtar och är rädd. Undrar vad som väntar, och hur jag kommer känna mig efteråt. Det är liksom inte bara gå dit och prata, det kommer krävas lite jobb av mig också.

 

Idag har jag ätit två små mackor och ett knäckebröd som jag har fördelat en makrill-i-tomatsås på, och ett äpple. Inte så smart när det är så kallt, men jag ska dricka en massa kaffe nu för att få upp värmen lite (på ett bibliotek, får väl gömma mig för bibliotikarierna).

Har så himla svårt att lära mig bra vanor, förstår inte vad det är som gör det så svårt!

 

Sover inte ordentligt, och stressar alldeles för mycket.

 

Jag vill sova åtta timmar varje natt, men den senaste månaden ahr det oftast blivit mellan sex och sju timmar. Vilket leder till att jag är trött hela tiden. Vareviga kväll sitter jag där framför datorn och så blir det midnatt, andra avsnittet av sex and the city tar slut och så har en till natt blivit förstörd. Och jag förbannar mig själv för att jag inte har någon diciplin.

 

Och det att jag inte får sova plus allt i skolan gör att jag blev mer stressad. Kom fram till med psykologen att jag har extremt stora prestationskrav på mig. Alltså EXTREMT stora, så stora att jag inte riktigt kan förstå. Allt värderas Allt, alltid, och aldrig är jag nöjd. Och det gör mig bara stressad. Vilket idiotiskt sätt att hantera saker.

 

I helgen blev jag mycket mycket besviken och ledsen på min pappa. Vi skulle träffas, jag var nere i Göteborg och kunde hälsa på honom, han har sagt att han vill att jag ska komma på besök. Men sedan kunde han inte, hade "viktigare" saker för sig, skulle höra av sig om han fick tid så jag gick hela söndag och väntade och hoppasdes på att han skulle ringa, men till slut klockan nio på kvällen ringer han och säger att det får bli en annan gång. Jaha, så mycket betyder jag för honom? Inte ett skit, känns det som. Jag är så himla ledsen för jag tycker att jag försöker och gör allt som jag kan men inte är det nog. Och det värsta av allt är att han ger mig dåligt samvete för att inte planera i bättre tid (jag ringde en vecka innan och frågade om vi skulle ses). Skuldbeläggande är nämligen en av hans specialitéer. Nej nu blir jag så upprörd så jag orkar inte skriva mer!

Idag ska jag träffa psykologen igen. Hon har berättat att hon sysslar med emdr i terapin, och när jag googlade på det står det att det är som hypnos, fast har något med ögonrörelserna när man blundar. Och att det kan hjälpa en bearbeta trauman. Hm, hon har inte förklarat något närmare själv så jag får väl se om det tas upp, om det kan vara något som hjälper.

 

Lite nervöst är det som vanligt, fortfarande bara tredje gången jag träffar henne så vet inte vad det kommer resutera i.

 

En bra sak är att jag inte har pratat något om eventuella diagnoser med henne. Jag misstänker nämligen att jag skulle kunna passa in på fler än de jag har, och jag skulle på ett sätt bli så lättad om jag fick det bekräftat för då skulle jag kunna få en förståelse för varför jag är som jag är. Och kanske bättre hjälp för det. Jag menar, jag blir ju inte automatiskt bättre bara för att jag får en diagnos, men kanske att jag kan få lättare att få gehör hos psyk i alla fall. Nu hör jag inte till någon speciell mottagning för ingen vill ha mig.

 

I alla fall, jag har inte nämt något om detta för henne och jag ska inte göra det heller utan hon ska få bilda sig en egen idé. Så kanske jag kommer fråga henne lite längre fram vad hon tror. För jag vet inte ens om hon har befogenhet att göra en sådan bedömning, jag vet att hon är leg psykolog, men med privat mottagning. Vad betyder det?

 

Frågorna blir bara fler, jag har aldrig haft så många frågor som jag har nu för tiden. Jag vill att hon ska hjälpa mig svara på frågor om MIG, om min person, jag vill inte hålla på att prata om alla andra runt mig, hoppas hon håller sig till det idag.

Idag ska jag träffa psykologen igen. Hon har berättat att hon sysslar med emdr i terapin, och när jag googlade på det står det att det är som hypnos, fast har något med ögonrörelserna när man blundar. Och att det kan hjälpa en bearbeta trauman. Hm, hon har inte förklarat något närmare själv så jag får väl se om det tas upp, om det kan vara något som hjälper.

 

Lite nervöst är det som vanligt, fortfarande bara tredje gången jag träffar henne så vet inte vad det kommer resutera i.

 

En bra sak är att jag inte har pratat något om eventuella diagnoser med henne. Jag misstänker nämligen att jag skulle kunna passa in på fler än de jag har, och jag skulle på ett sätt bli så lättad om jag fick det bekräftat för då skulle jag kunna få en förståelse för varför jag är som jag är. Och kanske bättre hjälp för det. Jag menar, jag blir ju inte automatiskt bättre bara för att jag får en diagnos, men kanske att jag kan få lättare att få gehör hos psyk i alla fall. Nu hör jag inte till någon speciell mottagning för ingen vill ha mig.

 

I alla fall, jag har inte nämt något om detta för henne och jag ska inte göra det heller utan hon ska få bilda sig en egen idé. Så kanske jag kommer fråga henne lite längre fram vad hon tror. För jag vet inte ens om hon har befogenhet att göra en sådan bedömning, jag vet att hon är leg psykolog, men med privat mottagning. Vad betyder det?

 

Frågorna blir bara fler, jag har aldrig haft så många frågor som jag har nu för tiden. Jag vill att hon ska hjälpa mig svara på frågor om MIG, om min person, jag vill inte hålla på att prata om alla andra runt mig, hoppas hon håller sig till det idag.

Jävla helg, eller? Har haft det kul, och varit rätt jämn i humöret hela helgen utan dippar.

 

När vi kom till festen fanns det ingen mat att frossa i sig, så det blev "bara" tårta, och senare en massa popcorn.

 

Igår lite bakverk för att lugna bakis-heten, och sen inte någon ordentlig middag, bara knäckemackor, vindruvor och några ägg. Tyvärr sprack min fina dag strax innan sänggång för då satte jag i mig säkert 100 g cashewnötter, kändes ju som ett bra avslut? Fan. Så imorse stod vågen på 52 kg och jag är inte nöjd. Blä!