soulstitch

Usch, känner mig dum och värdelös. Är inbegripen i en aktivitet som gör att jag måste prata (över nätet) med en grupp människor som jag inte alls liknar. De är "normala"/"vanliga" tjejer och jag...blir en konstig person som inte alls passar in. Vad jag är säger så verkar det som att de tycker att det låter konstigt och svarar inte. I princip allt jag har sagt ignoreras, även när jag stället direkta frågor. Och jag vill inte fråga igen, jag är väl redan tillräckligt tjatig som det är.

 

Så jag sitter och känner mig som ett miffo istället. Utanför. Konstig. Och okej, jag ÄR väl konstig då, men de kan väl i alla fall svara mig.

 

Och så är jag så jävla trött. Trött in i själen. Får inte sova mer än fem timmar per natt. Jobbat mer än heltid den här veckan, och nu krånglar det med mina arbetstimmar så jag är rädd att de inte kommer vilja betala lön för halva veckan! Jävligt gnällig är jag med andra ord.

 

Blev så trött och ledsen igår kväll så jag bara grät. Vill vara ett barn, vill att någon annan ska ta hand om mig. Varför ska jag vara den som ser efter alla andra hela tiden? Kan ingen ta hand om mig? Måste jag braka igenom helt innan de förstår hur dåligt jag mår?