soulstitch

Usch, känner mig dum och värdelös. Är inbegripen i en aktivitet som gör att jag måste prata (över nätet) med en grupp människor som jag inte alls liknar. De är "normala"/"vanliga" tjejer och jag...blir en konstig person som inte alls passar in. Vad jag är säger så verkar det som att de tycker att det låter konstigt och svarar inte. I princip allt jag har sagt ignoreras, även när jag stället direkta frågor. Och jag vill inte fråga igen, jag är väl redan tillräckligt tjatig som det är.

 

Så jag sitter och känner mig som ett miffo istället. Utanför. Konstig. Och okej, jag ÄR väl konstig då, men de kan väl i alla fall svara mig.

 

Och så är jag så jävla trött. Trött in i själen. Får inte sova mer än fem timmar per natt. Jobbat mer än heltid den här veckan, och nu krånglar det med mina arbetstimmar så jag är rädd att de inte kommer vilja betala lön för halva veckan! Jävligt gnällig är jag med andra ord.

 

Blev så trött och ledsen igår kväll så jag bara grät. Vill vara ett barn, vill att någon annan ska ta hand om mig. Varför ska jag vara den som ser efter alla andra hela tiden? Kan ingen ta hand om mig? Måste jag braka igenom helt innan de förstår hur dåligt jag mår?

Tillbaka efter midsommarfirande.

 

Trodde det skulle vara en pina imorse att kolla vad vågen sa (fan att jag är beroende av den!) och så visade den 50,5! I princip stått still. Och jag har ätit! I fredags både frukost, mackor när vi anlände, stor midsommarmiddag och  glass och jordgubbar på kvällen. Lördags frukost, lunch, middag och glass till kvällen igen. Igår stor frukost för att jag skulle ut och resa, en glass innan jag tog tåget sista biten och en liten middag när jag kom hem. Å andra sidan inte så mycket alkohol, bara tre glas vin + fördrink på midsommarafton och två öl kvällen innan.

 

Men fortfarande chockad!

 

Har första dagen på sommarjobbet idag. Går bra hittills, även om de hade glömt att skriva att jag skulle börja idag så alla såg helt frågande ut när jag klev in klockan 7 imorse. Men det löste sig. Nu ska jag jobba några timmar till och seeeent komma hem till L. Saknar honom, han följde inte med på midsommar för han ville inte sova borta, så jag har bara hunnit träffa honom en kortis igår kväll.

 

Har klarat av måltiderna vi serverar på jobbet bra än så länge. De är en del ångest runt dem, av anledningar som är svåra att förklara, och ganska konstigt. Får se om jag orkar skriva om det någon annan gång, om jag kan sätta ord på det. Nu måste jag peppa upp mig att resten av arbetsdagen ska gå bra innan rasten är slut!

Jag börjar nästan bli lite rädd nu. Vikten går neråt, fortare än jag vill.

Jag är rädd att andra ska se, att de ska börja oroa sig, för jag ser själv att jag blir smalare.

 

Imorse visade vågen 50,2. Jag har tom försökt äta lite mer de senaste par dagarna för att stanna här och inte gå ner mer, men det verkar nästan som att jag har kommit över en tröskel så det går lättare. Eller så har jag verkligen kommit ifrån att äta normalt och fått en helt vrång uppfattning, Shit, skrämmande.

 

Tänkte att jag inte skulle gå ner mer under sommaren, har ett ganska ansträngande jobb framför mig som jag måste orka med.

 

Vet inte vad jag vill. Är väldigt förvirrad och tänker på ätstörningen och på mat hela dagarna känns det som. Och då inte vad jag ska äta, vad jag har ätit och så där, utan vad som är normalt kontra onormalt. Hur mitt liv ska se ut i framtiden, hur jag ska göra. Hur lever man med ett normalt förhållande till mat? Hur äter man då? Jag kan inte fatta alls hur jag skulle orka med att få in tillräckligt många mål under en dag. Och eftermiddagsmellanmål. Äter folk det? Eller är det en uppfinning för fritidsbarn och ätstörningspatienter?

Jag har haft jättemycket tid att skriva det senaste. Men varför har jag inte gjort det? Jag har prioriterat annat, jag har läst ikapp andra bloggar, tittat på förbjudna filmer, ägnat tid åt att möblera om och städa hemma.

 

Anledningen att jag har gjort det är att jag hade en hel vecka själv. L var bortrest och kunde inte lägga sig i någonting. Jag fick själv bestämma vad jag skulle äta, vilket ledde till att jag inte åt riktig middag en enda gång nästan. Jag har ätit typ frukostmat istället, frukt, massa grönsaker, nyttigt bröd som jag var tvungen att äta upp innan det blev dåligt, varma koppen bland annat.

 

Tror att det hade effekt, har många gånger varit ner på 51 kg och imorse visade vågen faktiskt 50,5 kg! Glad fredagöverraskning!

 

Vilket inte var mer än rätt, då jag hade en riktigt tung dag igår, men en bra matdag. Åt ingen lagad mad på hela dagen, utan en smörgås till mellanmål, två smörgåsar till lunch och två knäckemackor plus 250 g melon till middag. Utskrivet så här låter det asbra! Hamnar nog runt 500 kcal. Och då var L hemma igår, men jag kom undan middagen för jag orkade inte göra någon, och jag tjatade inte på honom att göra heller, och då blev det ingen middag! Plus att jag var så trött efter dagen som bland annat hade innehållit promenad i en timme i regn i bara kavaj, så jag var rätt frusen och kall hela eftermiddagen och kvällen.

 

Ikväll ska jag nog ta ett bad, tvätta mig ordentligt för jag känner mig ofixad och äcklig, sen en lätt middag och _kanske_ ett glad vin. Det är på den nivån jag gillar det, haha!

 

Jo, förra helgen var jag faktiskt på fest! Riktig fest, och eftersom jag var ensam så åt jag inte alls mycket på dagen innan jag gick dit, bara en frukost på kanske 350 kcal. Så jag var orolig att jag skulle flippa av alkoholen, men jag drack en flaska vin och en grogg, åt några bitar melon som bjöds och två smörgåsar för att få något i magen, och hade jättekul hela kvällen. Toppen!

Här kommer ett inlägg med en massa modeller som jag har googlat fram. Alla de smalaste, skriver det hör för att komma ihåg dem. Vet inte om några av dem har/har haft ätstörningar, misstänker det starkt, samtidigt som jag vet att vissa personer helt enkelt är byggda på ett sätt att de kan vara underviktiga naturligt och kroppen fortfarande fungerar precis som den ska.

 

Vlada Roslyakova